Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Rädda medborgare är lättledda medborgare – och farliga

Det gäller att ha hög integritet och inte ryckas med i domedagstongångarna.

Annons

Det kräver hederliga argument och seriös debatt. Både från den som svarar och den som frågar. Det fodras en någorlunda sann verklighetsbeskrivning men också en möjlighet att diskutera konstruktiva lösningar.

Det finns all anledning att vara pessimistisk inför stundande valrörelse. För nog är det lätt att förvillas: Systemkollapsen ser verkligen ut att omfatta alltfler samhällsområden. Åtminstone är det den bilden vi ständigt matas med. Tacka för att medborgarna blir livrädda. Och det är precis det som är meningen.

Rädda medborgare, är lättledda medborgare. Och farliga.

Att inte ställa upp på beskrivningen av Sverige som ett land som fullständigt håller på att trasas sönder i sina grundläggande samhällsfunktioner, betyder inte att man inte ser problemen. Det betyder bara att världen sällan är svart eller vit (i propagandisternas fall, ständigt svart) utan mer skiftande i olika grå nyanser, beroende på låg- eller högkonjunktur, omvärldens utveckling och naturligtvis hur kompetent eller inkompetent stats- och kommunapparaten dirigeras.

Innan någon börjar skrika "PK-elit" så kan här meddelas att ledarredaktionen är väl medveten om stundande utmaningar (för att använda politikerspråk) inom rättsväsendet, skolan, integrationen, sjukvården, personalförsörjningen och försvaret. Det är inte direkt ämnen som konsekvent undviks.

Att olika mediekanaler alltid söker konflikten är naturligt. Vi lever på dem. Hälsan tiger still som det heter. Men konstruerade och sökta konflikter – som egentligen inte finns – är kanske inte så lätta att genomskåda? Och framför allt, vad är det tänkt att de ska ge?

I söndags intervjuades vice statsministern Isabella Lövin (MP) i SVT:s Agenda . Rubriken på inslaget gjorde gällande att hon skulle få tala om att hon som politiker var trött på svartmålningen av Sverige. Hon var märkbart upprörd över att den senaste partiledardebatten i riksdagen beskrev Sverige som en krigszon och att demokratin i princip har misslyckats.

Innan någon börjar skrika att alla journalister är miljöpartister: Hälsingetidningars ledarsidor är liberala, centerpartiska och obundna. Det är principdiskussionen som är intressant. Men det tyckte inte Agendas Anna Hedenmo som om och om igen ville göra det till en regeringskonflikt mellan S och MP. Tyckte Lövin att Löfven svartmålar Sverige? Vad tyckte Lövin om att finansministern tidigare uppmanat asylsökande att söka sig till något annat land än Sverige?

Isabella Lövin bor inte ens i ett utsatt område, konstaterade programledaren. Vad betyder det ens? Ska inte en vice statsminister få diskutera samhällsproblem utan att ha personliga erfarenheter? Var bor Anna Hedenmo? Vem bryr sig?

Alarmismen på otaliga områden är ogrundad.

Självfallet är det oroande att så många rycks med i retoriken. Det tar fokus från andra viktiga ämnen. Göran Linde, professor i pedagogik skrev den 24/1 ett intressant debattinlägg i Aftonbladet. Han menar att granskningen av makten har spårat ur i ren skrämselpropaganda. Att alarmismen på otaliga områden är ogrundad. Han ger flera exempel men ett av dem tar hål på "sanningen" om att eliten förnekar svensk kultur:

" Verkligheten är att vi har satsat på en digitalisering av Riksarkivet som är en enormt rik källa för forskning om svensk kultur- och vetenskapshistoria. Vi har ett välfungerande riksantikvarieämbete. Vi har gjort en storsatsning på utgrävningar i Birka och byggt upp ett museum som gestaltar tiden för nationens konsolidering och vi har byggt ut Vasamuseet som visar fram det svenska stormaktsväldet."

Alla politikområden ska självfallet granskas. Och kritiseras när det finns anledning. Men att aldrig ge människor hopp, att aldrig visa på en ljus framtid är att springa destruktiva (högerextrema) krafters ärenden lyckades Isabella Lövin till slut få säga.

Det är också Göran Lindes slutsats. Och min.