Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Politiska spelet är på studentikos nivå – väljarna kan inte vara imponerade

"De vuxna har gjort tidig kväll och kvar i rummet verkar bara de sista, pubertala MUF:arna hålla sen efterfest. "

Annons

Fem, 7,5 eller 10 miljarder till välfärden – trodde ni att det var det som var frågan? Man kan förledas att få för sig det när oppositionspartierna drar både möjliga och omöjliga kort ur rockärmen. När både möjliga och omöjliga band knyts.

Men sakpolitiken har för länge sedan förlorat i intresse. De vuxna har gjort tidig kväll och kvar i rummet verkar bara de sista, pubertala MUF:arna hålla sen efterfest.

Minoritetsregeringen ska i varje fråga (oavsett karaktär) påminnas om att den är en minoritetsregeringen. Att det är riksdagen som regerar. Att de borgerliga partierna sedan säger nej till borgerlig politik – tja.

Den senaste politiska krumeluren, där V, M, KD (med stöd av SD) kommer överens om att kräva en extrabudget som innehåller 7,5 miljarder till kommuner och regioner, ser naturligtvis sympatiskt ut för kommuner och regioner. Alla har bekymmer med ekonomin. Att Vänstern säger att det inte behöver finansieras är väl inte heller något som förvånar. Men Moderaterna?

Utan vidare jämförelse så påminner dagens politiska spel en hel del om just det politiska spel vi som statskunskapsstudenter i Uppsala fick spela, på A-nivån. Professorn skakade på huvudet åt oss när vi krokade arm med vem som helst bara för att få majoritet. "Så här fungerar inte realpolitiken" hävdade han.

Oppositionen bryter nu ut några förslag ur regeringens budget för att finansiera de nya miljarderna till välfärden. Centerns förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för dem som anställer människor som står långt från arbetsmarknaden, och Miljöpartiets förslag om friår ryker.

Finansminister Magdalena Andersson (S) kan hålla sig för skratt. De riskerar hela budgetprocessen, hävdar hon. Och får medhåll av Finanspolitiska rådets ordförande Harry Flam.

Och då kan man fundera på om det över huvud taget blir möjligt att ha minoritetsregeringar i Sverige.

Han sa det samma när S-oppositionen ville bryta ut en del ur Alliansens budget 2013, så han får väl anses vara opartisk och endast försöka vårda budgetprocessen. Själva andan. Han befarar att om det här fortsätter så undermineras kontrollen över budgeten för sittande regering, oavsett färg.

Och då kan man fundera på om det över huvud taget blir möjligt att ha minoritetsregeringar i Sverige.

Vi ska inte glömma talmannens idoga ansträngningar hösten och vintern 2018 för att få ihop ett styre i landet.

Att Anders W Jonsson (C) är kritisk är inte särskilt förvånande. De gamla (förbittrade) alliansvännerna tar varje chans att punktera Centerns förslag i januariavtalet. Förstås lite märkligt, men det var det där med det förlorade intresset för sakpolitiken. Vad betyder borgerlig politik om man kan fälla en röd-grön-regering?

Extra val, dundrar Ulf Kristersson (M) i riksdagens senaste partiledardebatt.

Andra självklara (?) vänner som nu är ilskna är Svenskt Näringsliv och Företagarna.

Jag inbillar mig att det svider, i den moderata själen. Lite grann i alla fall.

Gladast är nog Vänstern i alla fall, som får igenom sin politik utan att tillhöra vare sig regering eller oppositionsblock.

Men blir verkligen väljarna imponerade?