Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Paradoxala budskap – bli svensk men räkna aldrig Sverige som hemma

Annons

Känn dig som hemma!

En utomordentligt trevlig svensk välkomstfras man inte hör så ofta nu för tiden.

Eller så svensk är den kanske inte. På spanska säger de "mí casa es su casa" och innebörden är densamma. De flesta nationer har sitt sätt att uttrycka gästfrihet, vare sig den som anländer är på genomresa eller stannar för evigt.

På tisdagen (3/9) samlades de svenska partierna för första gången i vad som kallas migrationskommittén. Målet är att hitta en så bred politisk överenskommelse som möjligt när det gäller asyl- och migrationsfrågorna. Det finns förstås politiska stabilitetspoänger i ett sådant arbete; riksdagsarbetet kan fokusera på andra viktiga inrikespolitiska spörsmål i stället för att skylla varje problem på migrationen.

Med tanke på hur långt ifrån varann partierna står, är det en gåta hur de ska komma överens. I alla fall utan att något parti fullständigt ska tappa ansiktet.

Förarbetet pågår för fullt. Den svenska högern formerar sig. Längst går förstås Sverigedemokraterna som vill ha noll invandring och helst skicka "hem" alla utrikes födda. Moderaterna är inte fullt lika tuffa men ändå förvånansvärt radikala när de tycker att Sverige ska bryta internationella konventioner. För det går inte att tolka partiets krav på att Sverige ska ha ett mål för hur många som ska tillåtas söka asyl , på något annat sätt (gruppen ska minska med 70 procent om M får råda). Kristdemokraterna är inte sämre än att de kan ändra sig: De var innan valet för en utökad anhöriginvandring men har nu svängt och ställer krav på att försörjningen måste vara säkrad i förväg.

Hem ljuva hem, borta bra men hemma bäst, mitt hem är min borg. Det där kan man fundera på, varför vi har sådant behov av att uttrycka hemkänsla. Både inkluderande och exkluderande. Vad som är "hemma" för individen regleras knappast genom en migrationskommitté.

Inte heller genom enskilda opinionsbildare. Men skickar man upp tillräckligt många testballonger så förändras riktningen i samtalet. Varför åker inte fler hem? undrar Svenska dagbladets ledarsida. Tja, vem ska svara på varför inte ett hem i ruiner, en diktator med tortyr som fritidsintresse, en utplånad arbetsplats, en bombad skola lockar?

Och kravet på assimilering krockar onekligen med en önskan om fler hemvändare. Vad är poängen med att försvenskas om man i nästa andetag ska kastas ut?

Några provoceras och försöker förklara att "hem" kanske är där man jobbar, har sin trygghet, sina vänner och sin nyvunna kärlek. För vem har rätt att ifrågasätta en annan människas hemkänsla? Vissa kallar till och med flera geografiska platser för "hem". Wherever I lay my hat, that´s my home, liksom. Och kravet på assimilering krockar onekligen med en önskan om fler hemvändare. Vad är poängen med att försvenskas om man i nästa andetag ska kastas ut?

Det är förstås lättare att tala om volymer. Fullt accepterat i dag. Avhumanisering som effektivt vapen, till intet förpliktigande. Det handlar ju inte om dig utan om 7000, 10 000 eller i storleksordningen ett helt Malmö som påstås ha invaderat "vårt" hem. För vem orkar lyssna på nationalekonomers försök att reda upp i alarmisternas vårdslösa hantering av Migrationsverkets data.

Bilden har satt sig. Vissa känner inte igen sig på sin mammas gata längre. Ett sätt är att förbjuda det som känns främmande i gatubilden, det vill säga tiggare. Ett annat att skicka "hem" dem man inte känner igen sig i. Det är alltså den infödde svenskens hem som är hotat, inte flyktingens där endast spillror återstår.

Fyra år tog det innan det blev rumsrent att säga "go home" i stället för welcome.

Men för all del, känn er som hemma, tills 2021. Då ska Sverige ha fått en ny migrationspolitik. Om partierna kommer överens.

Den mest provocerande ledaren: Utan invandring dör Hälsingland

Ännu en ledare i ämnet: Så slösar Sverige bort unga begåvningar

Mer opinionsläsning i ämnet: Lyssna mindre på alarmisterna

Annons