Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: När döden skiljer oss åt behövs inga ceremonier, eller?

Annons

När det gäller döden i Sverige får man dra till med ett missbrukat ord; vårt förhållningssätt är världsunikt. Ingen annanstans på jorden anser de efterlevande att det inte behövs en ceremoni, ett avslut av en människas liv. Och det blir tydligen allt vanligare – vid var tionde dödsfall i Sverige i dag skippar man alla former av begravningsceremonier. Vanligast är den ökande trenden i storstäderna samt Dalarna (?).

I somras besökte jag en gravgårdsrundvandring. Udda? Inte så värst. Här har mina föräldrar och farmor fått sista vilan och människorna som skrivit historia i den skärgårdsby jag rotats. Jag ville veta vad som doldes bakom titlar som "arbetaren", "soldaten" eller "trotjänarinnan". Och förstås, sätta prästkragar i en vas. Mamma älskade dem, liksom ängsnejlikorna som växer vilt i backen. Hemmavid.

Enda förhållningsordern vi fyra syskon fått från mamma, var att hon inte ville ligga mellan pappa och sin svärmor i familjegraven. En synpunkt att respektera, tänkte vi.

Varför svensken hoppar över ceremonierna finns det olika teorier kring. Begravningsbranschen har sina: Att man inte haft några starka relationer i livet med den avlidne, att människan varit sjuk en längre tid eller att anhöriga helt enkelt kommit överens om att det är onödigt.

En människas liv förtjänar ett värdigt avslut. Och vi som blir kvar en stund till behöver närma oss sorgen.

När jag på twitter uttrycker min sorg över detta samtidsfenomen får jag mängder av reaktioner:

"Jag vill inte ha ceremoni och det måste omgivningen respektera!"

"Kanske folk är rädda för kostnaderna - också? Offerten minus tillval annons, blommor var ju fullständigt chockerande. En bror tyckte då begravning onödig."

"Mina anhöriga får fria händer. Vill de ha ceremoni får det bli så men jag är också helt bekväm med att läggas i en flyttkartong och eldas upp."

" Sverige är det mest självförverkligande landet i världen, allt ska vara roligt, skönt, kul och det som kommer i närheten av oegennyttan försöker vi avstå. Farlig utveckling då livet ofta inte är särskilt snällt."

"De begravningar jag varit på har gett ett slags frid. Det finns anledning till att vi har ceremonier. Jag tycker det är sorgligt att vi inte orkar ta värdiga farväl. De som inte vill är ju sällan tvingade att gå."

Och så är det förstås. Ceremonierna kan vara hög- eller frikyrkliga, muslimska eller hinduiska. Det kan spelas psalmer men också The Doors. Askan kan strös i minneslunden eller i Bottenhavet med efterföljande supé, vin och dråpliga berättelser. Eller kaffe, kaka och finstämda minnestal.

Om 50 år kommer det att finnas fler döda på Facebook, än levande. För medieägaren är det förstås ett problem då det inte går att rikta annonser till avlidna. För våra efterlevande blir det troligen en falsk bild att förhålla sig till, om endast den digitala kyrkogården ska berätta vår historia.

En människas liv förtjänar ett värdigt avslut. Och vi som blir kvar en stund till behöver närma oss sorgen.

Annons