Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Lyssna på Zlatan – för Sveriges barn i tiden

Alla kan inte göra Zlatans vidunderliga livsresa. Men hade fler poliser, hårdare straff, färre friskolor och bidragstak underlättat?

"Den riktiga glädjen gömmer sig inte. Barnen är det viktigaste, de är framtiden. Det är de som ska ta över showen, vad de nu ska ägna sig åt. Spelar ingen roll vad de har för bakgrund. De ska tro på sig själva och göra det med glädje. Jag ägnar så mycket tid jag kan åt dem. Alla har de en framtid."

Zlatan Ibrahimovic talar i lugn och ro i den nya dokumentären med det inte helt modesta namnet "Zlatan – för Sverige i tiden" (SVT play). Förmodligen är titeln ett uttryck för hans humor men ändå så träffande: Zlatan är så mycket det nya Sverige, den framgångsrika och lyckliga versionen. Den strävsamma och revanschistiska berättelsen.

Inte utan sorg. Inte utan problem. Men glädjen av att få ta på sig landslagströjan – det slår allt. Precis allt.

Egentligen borde han vara alla politikers våta dröm – tänk om de kunde förmedla samma framtidstro. Tänk om de kunde göra politisk verkstad av hans visioner.

För barnen i Rosengård är han kung.

Men de kan inte alla bli världsstjärnor. Det kan inte barnen i Bergsjön i Göteborg eller barnen i Husby i Stockholm heller. Eller för all del, för alla skolelever som inte klarar godkänt i Hälsingland är det inte ens ett tänkbart alternativ.

Man kan undra med vilken rätt livschanserna tas ifrån dem redan från början.

Jag tänker på det där när Zlatan Ibrahimovic berättar om livet i "gettot", som han för övrigt älskar och som han aldrig kan få tillbaka, hur mycket han än längtar. Inte heller hans egna barn kommer att växa upp med lusten till revansch, den som i Zlatans fall tagit honom hur långt som helst.

Skola, fotboll, hem. Skola, fotboll, hem. Annars en släng med träsleven av mamma. Fotbollsläger i Tyskland möjliggjordes av att pappan hoppade över en hyra. Men inga fickpengar till pizza. Det där sitter i. Den känslan lämnar honom aldrig.

TT har i en serie reportage på inrikessidan rapporterat om skolresultaten i framför allt Sveriges utanförskapsområden. Sju av tio 15-åringar går ut nian utan att vara behöriga till gymnasiet. 19 000 elever lämnade grundskolan förra året utan en chans att ta sig vidare. Områden tyngda av grov kriminalitet innebär självfallet en extra stor risk. Barnfattigdomen, som beror på den utbredda arbetslösheten gör sitt till. Skolforskare hävdar att det inte är fel på skolsystemet och att inte skolan kan påverka de andra faktorerna.

Alla vet att vi sitter på en krutdurk om detta får fortsätta.

Förvisso sant, men allt hänger väl ihop? Och det är politikens uppgift att lösa.

Alla vet att vi sitter på en krutdurk om detta får fortsätta. För dem som inte är beredda att träna fotboll dygnet runt, eller som inte ens har en talang för det ädla spelet, är skolan räddningen. Utbildning är vägen för alla att göra en egen livsresa. Att stärka barnen så att de vågar och kan säga nej till det destruktiva livet. Alla har en framtid, säger Zlatan. Ja, det är faktiskt så enkelt. Alla är bra på någonting, svårigheten är att få de enskilda eleverna att tro att det gäller även dem.

Nu påstås friskolorna vara problemet. Knappast för de individer som får bättre undervisning, men självfallet för kommunala skolan som inte lyckas locka de bästa pedagogerna. Som inte får de resurser de behöver.

Innan politikerna helt ger upp barnen i de utsatta områdena, borde de lyssna på Zlatan. För det gör barnen.