Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjölund: Liberalerna bör inte överge sina ideal – vänta ut högerpopulisterna

Det finns ingen som helst anledning att gå från trängseln i mitten till väljarkannibalismen på högerkanten, för Liberalerna alltså, hävdar Lilian Sjölund.

Annons

Det känns som ett minne blott när svenska partier knuffades om platsen i den absoluta mitten. Förmodligen är det Sverigedemokraternas framgång som fått spinndoktorer att leda de borgerliga partiledarna allt längre högerut.

Och det är förstås en sak att redan konservativa partier (läs KD) och för all del även Moderaterna, hittat lösningen på vikande opinionssiffror i brutalistiskt designad retorik: Alliansen är ändå ett avslutat kapitel i svensk politik och kommer endast att intressera en och annan statsvetare i framtiden.

Internt arbetar redan historierevisionisterna för fullt.

När partier gör så kallade eftervalsanalyser kommer de oftast fram till att de inte varit tillräckligt tydliga. Partisekreterarna skulle också kunna säga att de inte varit tillräckligt populistiska, men det låter inte lika seriöst.

Läs gärna: Det är SD de liberala väljarna säger nej till

Ett tecken i samtiden är nu den populistiska nationalismen, något att förhålla sig till helt enkelt. Så vart ska krisdrabbade Liberalerna vända sig?

Cecilia Wikström, EU-parlamentariker blev panikpetad när hennes lukrativa sidouppdrag blev offentliga.

Partiet gjorde ett vägval, såväl pragmatiskt som ideologiskt, när det anslöt sig till Januariöverenskommelsen. Pragmatiskt för att det fick vara någon ände på regeringskrisen – ideologiskt för avståndstagandet till SD, som Liberalerna lovat (nota bene) väljarna. Det gjorde det också omöjligt att sätta sig i beroendeställning (med M och KD).

Sedan dess har Liberalerna fått veta att de lever. Emma Carlsson Löfdahl, riksdagsledamot, gav girigheten ett ansikte. Cecilia Wikström, EU-parlamentariker blev panikpetad när hennes lukrativa sidouppdrag blev offentliga. Partiledaren Jan Björklund sedan tio år, aviserar sin avgång till hösten.

Läs mer: Skambud och kravlistor - oseriöst att förhandla framför kamerorna

Nu ropas det efter en efterträdare som "sticker ut". Som är tydlig, får man förmoda.

Nyamko Sabuni, tidigare minister i regeringen Reinfeldt lanseras av dem som vill förflytta Liberalerna högerut. Hon har nämligen vid ett flertal tillfällen gjort klart att hon absolut inte lider av beröringsskräck när det kommer till SD.

Det är förunderligt ändå. Varför ska Liberalerna ansluta sig till väljarkannibalismen på högerkanten och göra upp med ett parti som ser dem som sina absoluta fiender?

Mittenväljarna finns kvar, även om de har svårt att navigera bland partierna just nu.

Erbjud dem en liberal politik att tro på, som omfattar hela samhällsbygget.

Läs också: Han förlorade men nu kan han avgöra regeringsbildningen

Annons