Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Ingen demokrat ska tvingas tiga i församlingen

Annons

År 2017 inleddes med en stor debatt kring press- och yttrandefrihetsfrågorna. Vi hade precis lämnat det stora jubileumsåret för vår tryckfrihetsförordning som 2016 firade sina modiga 250 år.

När vi nu går in i en av kyrkans största högtider, julen, luftas idéer om att kyrkans kvinnor och män inte ska lägga sig i politiken. Sålunda bör just deras yttrandefrihet inskränkas?

En högst märklig ståndpunkt i ett land som i sin grundlag har yttrandefriheten och religionsfriheten huggen i sten.

Det är det så kallade Julupproret som Sveriges samtliga svenska kyrkor ställer sig bakom, som fått det att koka över hos vissa opinionsbildare och politiker.

Julupproret kan sägas vara en uppföljning av påskupproret; en namninsamling för en humanare flyktingpolitik där man vädjar till regeringen om att Sverige inte ska splittra familjer utan verka för en återförening. Med motiveringen att integrationen fungerar mycket bättre om människor slipper forma sina liv isolerade från sina nära och kära.

En högst humanistisk ståndpunkt som det är svårt att begripa varför medlemmar i de olika samfunden opponerar sig så kraftigt mot att de tvingas slå igen kyrkdörren bakom sig, för att aldrig komma igen. Eller snarare kan man undra på vilka bevekelsegrunder det kyrkliga engagemanget en gång bottnade i.

För övrigt misstänker jag att religiösa samfund runt om i världen gjort betydligt mer för människor i nöd än vad Sverigedemokraternas "hjälpa-på-plats-politik" åstadkommit.

Jag ser Anders Arborelius , svensk romersk-katolsk kardinal och biskop i Stockholms katolska stift med blid blick och överseende tonfall, förklara för Julia Kronlid, sverigedemokratisk kyrkopolitiker, varför kyrkan måste ställa upp för människor i nöd (Aktuellt 19/12). Julia Kronlids uppfattning kan i korthet sammanfattas: Kyrkliga samfund ska ägna sig åt insamlingar men inte lägga sig i komplexa politiska sammanhang.

Förmätet kan tyckas, när det adresseras till en kardinal som trots allt är påvens (politisk maktfaktor) förlängda arm. Jag funderar också på vad hennes kyrkopolitiska engagemang innebär: Politiken ska alltså styra kyrkan, men kyrkan ska tiga i den politiska församlingen?

För övrigt misstänker jag att religiösa samfund runt om i världen gjort betydligt mer för människor i nöd än vad Sverigedemokraternas "hjälpa-på-plats-politik" åstadkommit. Det går att värna ett sekulariserat samhälle utan att sjunga i enfaldig kör.

Jag vill också tro att det humanistiska Sverige ska överleva även valåret 2018.

Den tredje maj, på pressfrihetens dag, släppte jag debattboken "Hatad". Inte helt obekant för de hälsingar som med stort engagemang sedan dess deltagit i det demokratiska samtalet. Och som ser hoten, ibland på ett påträngande nära håll.

Föga anade jag genomslaget.

Jag är oerhört tacksam för alla reaktioner jag fått från läsarna på hemmaplan. Men också för möjligheten att få uppmärksamma demokratiministern på allvaret med en trängd journalist- och opinionsbildarkår, att bli inbjuden till Rosenbad och mötas av kunniga inspel från justitieministern, att få tala inför en församling på 50 poliser och åklagare som är satta att utreda demokratibrott, att föra givande diskussioner med engagerad bibliotekspersonal och intresserade bokmässebesökare, att få bidra i en rapport om näthat av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap – det betyder ändå att det pågår ett arbete bortom polariseringen.

Att medvetenheten och motståndet växer.

"Hatad" har också fungerat som underlag för en dokumentär teater som ska sättas upp till våren på en mängd platser i Sverige av Diakonia (som är ett gemensamt biståndsorgan för Alliansmissionen och Equmeniakyrkan) med efterföljande politikersamtal.

För ordningens skull är det bäst att tillägga att jag inte tillhör något religiöst samfund.

Men demokrater och humanister behöver samarbeta just nu. Viktigare än på länge.

Må ni få en fri och fridfull helg. Hur ni än firar julen.