Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Folkförrädare - är det nivån på det demokratiska samtalet nu?

Normaliseringen tänker vi... och scrollar vidare.

Annons

Mod och motstånd. Det är titeln på en dokumentär teater som biståndsorganisationen Diakonia spelat upp på ett femtiotal platser runt om i hela Sverige under 2018.

Jag tänker på titeln när jag hör Liberalernas partiledare Jan Björklund i riksdagen på onsdagen:

" Liberalerna och jag själv har utsatts för en formidabel hat- och hetskampanj de senaste veckorna. Inte från den moderata partiledningen, men från den svenska högerns svans. Under mina 25 år i politiken har jag inte upplevt något liknande."

Han är luttrad. Och han är slipad. Många gånger snabbast i repliken i partiledardebatterna. Rolig, ibland frän i tonen, men sällan under bältet.

Jag tror han är skakad. Han vill i alla fall inte upprepa innehållet i skitstormen till journalisterna. Men säpo är underrättad.

En kommentar på twitter raljerar och hälsar partiledaren "välkommen till vardagen här på twitter". Som om det var ett jobb som måste göras. Deltagandet i svinerierna.

I Mod och Motstånd skildras fem människors engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter från olika platser i världen. Och ja, jag är partisk då jag fått äran att ge röst åt en av dem.

Det är oftast politiker som fått genomföra läsningen. I Almedalen var det Johanna Jönsson (C), Maria Ferm (MP) och Christina Höj Larsen (V) bland andra. Deras respekt för varandra, trots meningsskiljaktigheter, var slående. Det slog mig när jag tjuvlyssnade på deras samtal innan föreställningen började, men också hur de var noga med att dela på äran för genomförda politiska reformer, i det efterföljande politikersamtalet.

Det krävs både mod och motstånd från politiker om de ska lyckas hålla ett anständigt demokratiskt samtal.

Vi vill att de ska vara transparenta. Vi välkomnar dem till plattformar där vi genast kan nå dem. Och vi kräver svar.

Men de noterar säkert vad som sägs, skrivs - skriks.

Hatet och hoten vill bara tysta dem, helst få dem att lämna sina poster. De är kloka nog att inte delta i spinnet. Men de noterar säkert vad som sägs, skrivs - skriks.

Har säpo kontaktats handlar det säkerligen om hot riktade mot deras personer, kanske mot deras familjer.

Centerpartiets Annie Lööf (C) har väckt samma raseri hos trollhögern. En höhö-mobb som ingen tar ansvar för, allra minst dess dirigenter.

Det är lätt att tro att världen bara befolkas av galenpannor när man översköljs av tillmälen som inte ens låter sig upprepas. Och faktisk också att den blivit lite dummare. När inte ideologiskt grundade resonemang går fram, när demokratin inte respekteras.

De liberala partiernas företrädare kallas för folkförrädare och kulturmarxister i helt öppna flöden på sociala medier. En terminologi som bara för några år sedan var förbehållet nazister. Alternativhögern tog upp tråden och nystade upp den ända in i de finare salongerna.

Folkförrädare?

Normaliseringen tänker vi... och scrollar vidare.

Motsatsen till mod och motstånd är feghet och tystnad.

Handlingsplaner från kulturdepartementet, hatbrottsgrupper hos polisen, skärpt lagstiftning ... det är utmärkt alltihop.

Nivån på det demokratiska samtalet sätter vi själva.

Läs gärna: Krama din lokalpolitiker idag!

Läs mer: Det är SD de liberala partierna säger nej till

Fotnot: Mod och Motstånd visas på Söderhamns bibliotek den 22/11

Lilian Sjölund gav 2017 ut boken Hatad, vart är det demokratiska samtalet på väg?