Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Den enes frihet – den andres tystnad

Annons

Det spelar ingen roll vad du säger, huvudsaken är att du inte hindras från att uttrycka ditt hjärtas mening.

Motargumenten, som att folk- och yrkesgruppers säkerhet inte kan garanteras, avfärdas som känslor. Visserligen känslor som alla kan känna sympati för, men som det inte går att ta vare sig juridisk eller praktisk hänsyn till.

Yttrandefrihets- och demonstrationsfrihetsdebatten har återigen hamnat med de svenska nazisterna, Nordisk motståndsrörelse (NMR), i absolut centrum.

Läs också: Nazisterna har anlänt så jag åker hem

De energislukande antidemokraterna sög musten ur den demokratiska politikerveckans (i Almedalen) alla viktiga frågor. Och nu krymper yttrandefrihetshatarna luftrummet för det fria ordets manifestation som såväl den traditionella som alternativa bokmässans egentliga syfte faktiskt är.

Anledningen är förstås den demonstration NMR fått tillstånd till den 30 september i Göteborg, under parollen "Revoltera mot förbrytarna".

Rent intellektuellt går det utmärkt att argumentera för att nazisterna måste få fylla gator och torg just den här dagen när judiska församlingen firar sin viktigaste högtid, Yom Kippur – försoningsdagen.

Det är det flera som gör, utan att de för den skull ska beslås med att sympatisera med nazisterna. Det är den grundlagsskyddade yttrandefriheten och demonstrationsfriheten som försvaras.

Men vad de gör sig skyldiga till, med eller utan eftertanke, är att anklaga orden för att sakna betydelse. Och då talar man som intellektuell mot sig själv.

Nazisternas slagord och propaganda har bara ett mål, att injaga fruktan hos dem de riktas mot.

Och ja, rädsla är förstås en känsla, inte alltid rationell, men ingen kan väl direkt hävda att den skulle vara omotiverad hos vår judiska befolkning.

När enskilda riksdagspolitiker kritiserar polismyndigheten i Göteborg, glömmer de bort att det är de själva som sitter på den lagstiftande makten. Eller som polischefen Erik Nord säger: Ge oss de rättsliga reglerna i så fall. Vi har inte rättsligt stöd att flytta demonstrationen en hel dag.

Polisen har att uttolka och tillämpa lagen. Och det har man nu försökt göra. Genom att ge NMR en annan demonstrationsväg än vad de själva önskar och genom restriktioner: Nazisterna får inte bära uniformsliknande kläder, gå i marschtakt eller vifta med fanor. Kort sagt, demonstrationen får inte likna en manifestation som för tankarna till tredje riket.

Erik Nord, chef för polisen i Storgöteborg, har hittat en formulering i en regeringsproposition från 2001, ”Hets mot folkgrupp mm” som öppnar för tolkningen att en demonstration där den sammantagna bilden liknar en nazidemonstration från 1930- och 1940-talen kan innebära hets mot folkgrupp.

Och om restriktionerna ger polisen rätt att gripa varje nazist som bryter mot reglerna, så är ju frågan vem som ser mest löjlig ut.

Det står förstås var och en fritt att förlöjliga polisen. Men onekligen kommer bristen på naziattribut att ta udden av nazisternas syfte. Och om restriktionerna ger polisen rätt att gripa varje nazist som bryter mot reglerna, så är ju frågan vem som ser mest löjlig ut.

Om inte riksdagen tar intryck av sommarens och höstens nazistdebatt står vi återigen på ruta ett. Förvisso har Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg rätt i att den här formen av åsikter bör bemötas av civilsamhällets opinionsbildning. Att vi som inte accepterar de här åsikterna säger ifrån.

De modiga gör också allt de kan. Till exempel så arrangeras samma dag i Göteborg en manifestation "Ord för motstånd och medmänsklighet" av bland annat Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och tidningen Författaren.

Eftersom ord inte saknar betydelse så haltar Rambergs argumentation aningen – det förutsätter åtminstone att författarna, poeterna och journalisterna inte låter sig skrämmas.

Alla är inte beredda att göra sig själva till måltavlor så att brott sedan kan beivras.

Lagen om hets mot folkgrupp är tydligen svårtolkad, komplex och inte särskilt frekvent använd, men det enda vapnet i sammanhanget.

När det gäller yrkesgrupper som har till uppgift att försvara demokratin finns ingen lagstiftning alls att luta sig mot.

Det skulle riksdagspolitikerna kunna fundera på. Innan det blir tyst. Och det bara är demokratihatarna som vågar utnyttja våra grundlagsskyddade friheter.

* Lilian Sjölund kommer att delta i debatter under bokmässeveckan i Göteborg och bland annat tala om sin bok "Hatad", som släpptes på Pressfrihetens dag, utgiven av tidningen Journalisten.