Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: Bitterhet och ilska men: Sverige – vi har ett resultat!

Artikel 60 av 61
Valet 2018
Visa alla artiklar

Annons

Det tog drygt 17 veckor av kohandel och kovändningar, spruckna allianser och oheliga allianser, kravlistor och oövertänkta utspel, verkliga och påhittade överenskommelser, sonderingsrundor och fikabrödsanalyser, förhandlingar och nya förhandlingar, partistyrelsemöten och förtroenderåd. Någon håller säkert räkningen på alla presskonferenser i riksdagshuset. Någon annan kanske på hur ofta ordet "ansvar" använts.

Frågan är om någon tar höjd för den överhängande risken att svenska folkets drabbas av politiskt utmattningssyndrom.

Osvuret är bäst när det handlar om regeringsbildningen i Sverige 2018-2019. Men det ser ändå ut som att Stefan Löfven (S) kommer att släppas fram av riksdagen på fredag när den tredje statsministeromröstningen sker. L, C och V trycker på gul knapp för en S-MP-regering och det är allt som behövs enligt vår regel om negativ parlamentarism. Alltså, den blivande statsministern behöver inte ha en majoritet bakom sig, men han får inte ha en majoritet mot sig.

Över detta politiska drama i ett oändligt antal akter har orosmolnet om ett extra val svävat. En märkbart lättad talman kan nu andas ut och slippa mardrömmar om "avgrunden" – Sverige, vi har ett resultat!

Läs också: Det är inte skattepolitiken som skrämmer, Liberaler!

På valnatten den 10 september skrev jag följande:

"Om Stefan Löfven (S) sitter kvar och vill bilda en ny rödgrön regering med någon slags majoritet i riksdagen måste han söka stöd hos Liberalerna och Centerpartiet. De senare kan inte tänka sig ett samarbete med Vänsterpartiet, som självklart kommer att kräva inflytande med sitt resultat i ryggen."

Och precis så blev det. Dock efter några oväntade krumbukter i elfte timmen. Att Stefan Löfven (S) var nöjd efter att ha rivit blockgränsen och rott ett samarbete med Liberalerna och Centern i hamn, är inte svårt att förstå. Att han däremot underskattade Jonas Sjöstedt (V) och förväntade sig en ovillkorad lojalitet var märkligt. Vänsterledaren fick så larma och göra sig till ett tag och sedan slunga ut ett påstående om ett hemligt "avtal" och ett hot om misstroendevotering så fort Löfven kör för långt ner i högerdiket – sedan var den gula knapptryckningen säkrad.

Saken är den att Sjöstedt inte kan släppa fram Ulf Kristersson (M). Han vill inte heller skicka svenska väljare till valurnorna i april. Och det är klart att det finns flera politiska frågor där han kan samarbeta med S-Mp-regeringen, som inte är rena budgetfrågor. Sedan har hans parti i förhållande till antal mandat lika stort inflytande på politiken, som vilket annat riksdagsparti som helst, oaktat olika klausulformuleringar.

Det ska bli intressant att följa utvecklingen av Jimmie Åkessons (SD) våta dröm.

Nu rasar svikna alliansvänner. Bitterheten finner inga gränser. Argast av alla på onsdagen var Ulf Kristersson som kallade regeringsbildningen absurd och hade besked redan nu om att den bygger på löften som inte kommer att infrias. Det tål att hålla ögonen på, om högern kommer att rösta nej i riksdagen till reformer de egentligen har på sin egen agenda.

Vi går nog mot en turbulent mandatperiod. I ett samarbete som bygger på flera partiers hjärtefrågor, kan inte alla få sin vilja igenom, i allt. Det är klart att det är ett resultat av kohandel. Men vad var inte Alliansens politik en gång tiden?

Läs mer: Han förlorade men nu kan han avgöra regeringsbildningen

På valnatten hade vi många självutnämnda segrare. Vissa av dem håller säkert fast vid den analysen. Det ska bli intressant att följa utvecklingen av Jimmie Åkessons (SD) våta dröm; ett konservativt block bestående av SD-M-KD. Till och med Liberalledaren Jan Björklund relaterade på sin presskonferens till "högern" och syftade på nämnda partitrio.

Samtidigt konstaterade han luttrat att hans parti inte kommer att belönas för att de tar ansvar för landet.

Ibland låter han som den ende vuxne i rummet.

Läs mer: Skambud och kravlistor, oseriöst att förhandla framför kamerorna

Läs också: Det är SD de liberala partierna säger nej till