Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sjölund: 2018 – extremväder och extrema drev: Till och med förståndet fattade eld

Artikel 269 av 296
Skogsbränderna i Hälsingland sommaren 2018
Visa alla artiklar

Ett år med franska brandmän, Sara Danius, Fikru Maru, Andreas Norlén och Avicii. Och allt jag ser vid årets slut är politiker som jublar när de får förbjuda sin enda tiggare. Lilian Sjölund minns 2018.

Annons

Det går att dra många slutsatser av ett passerat år. En av dem är: För att bevara sin mentala hälsa bör tiden man lägger på sociala medier begränsas. Aldrig har väl så många som vet att utnyttja plattformarna på det mest illvilliga sätt, med sådan kraft spårat ur som 2018. Som om allt förstånd fattat eld i sommarens värmebölja. De inkallade franska brandmännen till trots – de hade viktigare saker att uträtta, än att se till att vi hittade tillbaka till landet Lagoms mentala medeltemperatur.

Skogsbränderna i Hälsingland (och i andra delar av Sverige och världen) var först och främst en tragedi för de drabbade: skogsägare som fick se sina investerade pengar och sin älskade skog förkolnas, omkringboende som tvingades evakuera och leva i ovetskap i dagar om släktgården stod kvar – i Kalifornien gjorde elden ingen skillnad på Hollywoodstjärnors egendomar och hemlösas sovplatser.

Inför naturkrafternas nycker är vi alla lika. Och kanske endast då.

Visst fanns det de som bokstavligen försökte så split och insinuera att det var utländska bärplockares vårdslöshet som var orsaken. Eller ja, i alla fall var det invandrarnas fel, på något sätt. Sedan att alla inkopplade myndigheter konstaterade att det var blixtnedslag som tuttat på den knastertorra skogen övertygade inte dem som lever enligt filosofin: "Det spelar ingen roll att det är falskt, det är för jävligt ändå."

Sommaren extremvärme drabbade också bönderna. För första gången på många decennier innehöll rubrikerna ordet "nödslakt".

Det var förstås svårt att bevisa att journalister beställt vädret för att rädda kvar Miljöpartiet i riksdagen, men några växlar gick det väl att dra?

Vi svenskar talar alltid om vädret, mer sällan om extremväder. När så klimatrapporterna som landade på de svenska partiernas bord mitt i valrörelsen, visade att omställningen är akut om vi inte rent bokstavligen antingen ska brinna upp eller drunkna i översvämningar, var det dags för nästa misstänkliggörande kampanj. Det var förstås svårt att bevisa att journalister beställt vädret för att rädda kvar Miljöpartiet i riksdagen, men några växlar gick det väl att dra?

Och var sjutton har vi lagt PM:et om vår klimatpolitik??

Redan på valnatten förundrades jag över att summan av segertal vida överträffade förlorarnas. Alla partiledarna hade vunnit på ett eller annat sätt. Alla ville regera – ingen ville gå i opposition. Frågan kvarstår in i 2019 om 144 mandat är fler än 143 och om det blir extra val i vår.

Vi har dock lärt oss mycket den här politiska hösten; om kravlistor, om innebörden av kompromissvilja, om en talman med en ängels tålamod och om det svenskaste vi har: Fika!

Om sonderingsrundorna till slut tråkade ut oss, om förutbestämda statsministeromröstningar miste sitt nyhetsvärde, om blocköverskridande samarbete egentligen bara betyder OM JAG FÅR BESTÄMMA och om vi inte ens höjer på ögonbrynen längre åt det tredje största partiets faiblesse för att kalla kvinnor vid könsord och allehanda invektiv, så har i alla fall Svenska Akademien behållit sin kittlande skandalglans.

Och fått sitt juridiska efterspel värdigt en rättsstat. Att Jean-Claude Arnault (Kulturprofilen) dömdes för två våldtäkter i hovrätten, och därmed fick en strängare påföljd än vad tingsrättens dom medgav, gav upprättelse till de utsatta. Men domen punkterade förhoppningsvis också den tidsanda som Svenska Akademien levt kvar i sedan 1786. Det går att upprätthålla snille och smak utan att ägna sig åt vänskapskorruption, mygel och unken kvinnosyn. När maktstriderna ridits ut kanske Akademien kan återta sitt arbete och leva lite mer efter kungens valspråk.

Den tveklöst gladaste nyheten under 2018 var ändå när Hudiksvallsläkaren Fikru Maru, efter fem år i etiopiskt fängelse falskeligen anklagad för än det ena än det andra brottet, släpptes fri. Svenska UD har med rätta inte försökt ta för många diplomatiska poänger på frisläppandet. Utan massiv opinion på hemmaplan och förhoppningsvis en gryende demokratiseringsprocess i Etiopien, hade Fikru Maru inte kunnat fira sin födelsedag på julafton 2018 - i frihet.

Det sorgligaste beskedet var Tim Berglings självmord. Avicii betydde hela världen för en hel generation summerburst-njutare och EDM-lovers. Men han var också symbolen för att det borde gå bara man har viljan... han ville bara göra musik. Men med talangen kom kraven, det omänskliga tempot... kvar finns hans musik men också avsaknaden av svar på den alltmer utbredda psykiska ohälsan bland unga.

Liberalismen är svårt ansatt just nu. Humanister göre sig icke besvär. Nationalister vinner mark runt om i Europa och de konservativa står beredda att bilda ett tredje block i Sverige. Hårdare tag, fler förbud och mer svart-vit världsuppfattning gör livet enklare. Symtomatiskt att året avrundas med att politiker i en liten Skånekommun får glädjefnatt för att de äntligen får förbjuda centrums enda tiggare.

Avslutningsvis önskar jag er ett inte alls särskilt eldfängt gott slut och gärna ett gott nytt år med en ny regering.