Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Självlärda textilkonstnären Neta ställer ut: "Jag har precis spunnit i hår från islandshästar"

Margareta "Neta" Andersson är en självlärd textilkonstnär som gärna testar sig fram i sitt skapande. Att använda sig av hundhår, getingbon och nylonstrumpor i sina konstverk är inget obekant för henne. Nu ska hon hålla sin första egna utställning på Rosehills glashus.

Direkt till vänster innanför dörren syns det att jag har kommit till en textilkonstnär. Neta Anderssons arbetsrum är utsmyckat med det mesta när det kommer till textilier, men egentligen är det övervåningen som har fått ge mest plats åt hennes skapande.

När vi kommer upp för trappan till det stora rummet säger hon:

– Det här var vardagsrum tidigare, det är det nu också men med annan tappning.

Inte bara i det gångna vardagsrummet utan även i ett av rummen intill står det vävstolar och förvaringslådor fyllda med nystan av tygremsor.

Den femte juni är det dags för Netas första egna utställning. Det var Konstföreningen som för lite över ett år sedan kontaktade Neta och frågade om hon ville ställa ut.

Läs även: Tavlor av tråd och stygn

– Jag tycker att de är fantastiskt snälla som vill ha med mig. Jag är förvånad. Men det är några gånger jag önskade att jag hade sagt nej. Jag menar, det är bara mina egna fantasier i mitt skapande, jag har ingen riktig utbildning.

Trots att hon inte har någon textilutbildning kan hon det mesta och lite därtill när det kommer till just textilier.

Neta Andersson var vad hon kallar sig själv en bondjänta och gick som ung på Nytorp och Ultuna lantbruksskola.

– Tyger och garner fick man hålla på med på kvällstid. Det fanns inte i tanken att jag skulle hålla på med färger och grejer. Mamma var stöttande till mitt handarbete bara jag gjorde det när det inte var arbetsdag, skrattar Neta.

I hörnet under snedtaket på övervåningen står en mindre vävstol ifrån Tallåsens vävstolsfabrik. Den vävstolen var Netas allra första. Hon var 15 år gammal när hon hämtade den hos sin pappas faster.

– Jag hämtade den med dyngsläden som pappa hade bäddat med hö. Jag åkte på landsvägen i 7-8 kilometer alldeles själv. Men då var jag stolt.

Det var när Neta gick i femte klass på Letsbo folkskola som en lärare uppmuntrade henne till att måla. En tavla som hon stolt ställde ut.

Läs även: Utställningen 8 fotografer öppnade på Kulturkossan: "Idén kom när jag flyttade ut i skogen"

Senare i livet blev hennes väninna Birgitta Pettersson i lag med konstnären Arne Charléz som hon träffat på konstfack i Stockholm. Birgitta tog med Arne till Ljusdal och under somrarna bodde de hos Neta i Hedsta.

– Jag tror att Arne tyckte synd om mig för att jag vävde så tråkiga mattor. Jag vävde det vanliga med randiga mattor och han gillade inte den "hårda randen", som han uttryckte det.

Arne Charléz lärde Neta ett nytt sätt att tänka när hon skissar mattor. Om en matta ska gå i blått målar hon först de blåa tonerna, håller sedan pappret under rinnande vatten och därefter fyller hon på med andra färger där det behövs. Detta för att minska det symmetriska mönstret. En teknik hon använder än idag.

När Neta var 42 år gammal gick hon ett läsår på Forsa folkhögskola där hon lärde sig screentryck.

– Jag fick hjälp från alla möjliga håll att lära mig de olika momenten. Jag har haft så himla tur här i livet att jag har träffat alla de som jag har träffat. Så talangfulla människor men också så himla snälla.

Netas bortgångne make Allan Andersson stöttade henne alltid i hennes handarbete.

– Allan var så väldigt snäll. Jag brukade säga: "Ska jag orka städa?". "Strunta i det, väv och tryck istället", sa han.

Med inspiration från glada och mindre glada händelser i livet och främst hennes barnbarn gör hon mönster som hon sedan trycker på tyg eller vävda mattor.

– Barnteckningar tycker jag om att göra screentryck av. Det är grejer det. Barn är så ohämmade i sitt tankesätt och det gillar jag.

Läs även: Ljusdal är teatertätast i sommar

Förutom att väva mattor och screentrycka, spinner och tovar hon. Inom dessa handarbeten finns även många olika tekniker och Neta använder sig av många olika och udda material.

– Nu har jag precis spunnit i hår från islandshästar. Jag har också spunnit med hund-, katt- och gethår. Nu är det snart bara människohår jag inte har spunnit i, säger hon och skrattar.

Andra material Neta skapar av är nylonstrumpbyxor, skinnbitar, lin och gamla slipsar. Oavsett material eller teknik är det alltid mattor som vävs hemma hos Neta.

– Just nu håller jag på att väva med en teknik som kallas skaftväxling. Det är en enkel teknik där man använder fyra skaft för att få fram bilder och för att få ena sidan i mörk färg och den andra i ljus.

När hon tovar är det främst asiatisk tovning, rulltovning, och nåltovning som hon håller på med.

Neta visar mig en gästbok som hon skapat av egentillverkat papper. När vi kommer till en sida som är till mestadels grå säger hon:

– Det här är gjort av ludd från torktumlaren och ser du mönstren här? Det är från getingbon. Det är roligt så in i bängen att hitta på allt. Men jag har slutat med att tillverka papper efter att jag förstört så många matberedare.

I matberedarna mixade hon pappersmassan efter att hon kokat den.

– Jag testar mig fram och ibland går det käpprätt åt skogen.

Det mesta hon gör ger hon bort till sina två barn och sina fem barnbarn. En del säljer hon.

– Visst är det roligt att sälja men det är inte därför jag väver. Jag väver för att utmana mig själv.