Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Självgod och gnällig socialdemokrati förlorade valet 2010

/

Socialdemokraterna tillsatte i veckan en kriskommission för att genomlysa partiets politiska insats under de senaste tio åren och sia om de kommande tio.

Annons

Det är välgörande. Men risken är överhängande att resultatet av det hela inte blir mer än ytterligare en valförlust 2014.

För det är en självgod och gnällig socialdemokrati som förlorat valet 2010 och som nu skall analysera sig själv.

En socialdemokrati som bland annat gnäller på den svenska pressen och ignorerar det faktum att man själv sumpade bort inflytandet över den mediala agendan samma dag A-pressen gick i graven.

Problemen partiet brottas med är många.

Socialdemokraterna tror att de fortfarande är en folkrörelse. Det är man inte. Partiet har inte heller lyckats hitta nya vägar in i människors engagemang.

Socialdemokraterna tror också att vägen till valframgångar går genom en högervridning av partiets politik. Det gör den uppenbarligen inte.

Socialdemokraterna har under en längre tid vidare trott att ett av deras grundläggande problem är att man inte varit nog tydlig. Det har man, men svensken attraheras uppenbarligen inte av det budskap man fått ta del av.

Socialdemokraterna vantrivdes i rollen som oppositionsparti. Nu har man säkrat ytterligare fyra år i opposition.

I stället för att bedriva en oppositionspolitik värdig namnet ägnade man förra mandatperioden åt att förnöjt luta sig tillbaka, segerviss och övertygad om att fyra år av borgerligt styre skulle tala för sig själv.

I stället för att vara aktiv förblev man passiv. Därmed svek Socialdemokraterna också alla de människor som behöver dem så innerligt. Alla de som utförsäkrats, alla de som tvingas se sin rätt till personlig assistans dras in, alla de som är arbetslösa.

Sverige behöver Socialdemokraterna, men partiet fanns inte där när det behövdes som mest.

Det socialdemokratiska partiet är arkitekten bakom välfärdslandet Sverige. Men storhetstiden är över och nu talar kritikerna om ett paradigmskifte som inneburit att Sverige inte längre behöver Socialdemokratin.

Så är det naturligtvis inte.

Däremot kan noteras att Socialdemokratin försvagats. Vilket är självklart.

Partiets själ har försvagats. Efter vägen har visionerna tyvärr delvis gått förlorade och den radikalism som fanns i partiets ungdom är sedan länge borta.

Kvar finns ett ängsligt parti som famlar efter en identitet. Detta trots att socialdemokratins kärna –solidaritet, rättvisa och jämlikhet –aldrig varit mer relevant.

Resultatet av den så kallade kriskommissionens arbete måste bli den grund för en nystart rådslagen aldrig blev.

Lyckas man inte prestera detta är Socialdemokraternas utsikter att vinna valet 2014 mycket, mycket små.

Så snälla, ge oss hoppet tillbaka.

Mer läsning

Annons