Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Siv tackar sin aktiva livsstil för sin goda fysik

I en doktorsavhandling som Britt-Marie Sjölund från Ilsbo lade fram i början av maj, framhöll hon vikten att röra på sig för att må bra.
En som kan skriva under på det är Siv Berg, som fortfarande, 82 år i höst, är en synnerligen aktiv ryttarinna.
– Jag tycker om hästens mentalitet och trivs med dem. Och när man gör något man trivs med, då tänker man inte på om det är obekvämt.

Annons

Hästarna har funnits med Siv i stort sett hela hennes liv.

– När man startade ridskola i Bollnäs red jag på den första lektionen man hade där.

Sen blev det familj och barn och flytt till Stockholm. Men hästarna fanns fortfarande i Sivs närhet. Familjen bodde intill Östermalms ridskola som då ägdes av kapten Sjöstedt.

– En sommar hade jag hand om stallet och ledde ridgrupper, vi red bland annat ut på Djurgården. Som tack för att jag tog hand om stallet fick jag ha hand om en häst som hette Lord. Vid ett tillfälle var det något idrottsevenemang på Stadion, då satte jag min son Mats framför mig på sadelknoppen på Lord och så red vi till Stadion. Hästarna har alltid funnits där och varit närt och kärt för mig. Och nu när jag är pensionär och får göra vad jag vill, då rider jag naturligtvis.

Under många år hade Siv en egen häst, Kardinal. När Kardinal blev sjuk och hon var tvungen att ta bort honom, kändes ridningen inte lika roligt längre, men hon övervägde aldrig att sluta.

Under tiden Siv hade Kardinal red hon lektion med honom varje vecka, och det fortsatte hon med efter Kardinal, men nu på ridskolans hästar.

Men Siv tyckte att det var för lite att bara rida en gång i veckan.

Så det blev ridträning av en travhäst hos Göran Fasth i Njutånger och det blev ridträning av ännu en travhäst hos Håkan Brolin i Sanna, och sen ytterligare en.

– Det roligaste jag vet är att vara ute i skog och mark, då mår jag bra. Det finns så mycket hästar som behöver få komma ut, och jag tycker det är roligt, så för mig är det inget besvär.

Siv har artros i axlarna, och det var artrosen som gjorde att hon var tvungen att sluta spela golf efter 44 år.

– Vad jag saknar golfen. Det är en jättetrevlig sport. Man tänker inte på att man går ett par mil då man har boll och klubba med sig.

När Siv och maken Lasse skulle flytta tillbaka till Hudiksvall ville de ha en fritidssysselsättning som de kunde utöva tillsammans.

– Så vi bestämde oss för golf. Jag minns första gången på golfbanan. Jag hade inte ens golfskor, utan gick i mina gröna skor. Då kom det fram en gubbe och pekade på mina fötter och sa "så där får man inte gå". Jag hade fullt sjå att hålla i en klubba, inte tänkte jag på det. Men jag skämdes som tusan.

Siv köpte i varje fall golfskor, och sen köpte hon och Lasse sig även var sig bag och blev riktigt hyggliga golfspelare.

Nu är det några år sedan Siv spelade golf senast, och hon har så smått börjat fundera om hon ska försöka återuppta golfen.

– Jag är väldigt nyfiken att testa om det funkar eftersom jag känner mig så bra i axlarna nu. Jag har klubborna kvar, och vete tusan om jag inte ska ta och åka ut och åtminstone hälsa på tjejerna ute på golfbanan.

Siv har aldrig varit en stillasittande kvinna, och hon tackar sin aktiva livsstil för sin goda fysik. Hon känner att hon måste få röra på sig för att må bra. Därför håller hårt på att promenera varje dag. Dessutom gymnastiserar hon för att mjuka upp lederna.

– Har man artros ska man röra på sig, och jag blir bättre och bättre för varje dag. Det är bara att ge sig på det igen, även om det tar ont från början.

Men visst känner hon att kroppen har blivit äldre.

– Jag är inte lika aktiv nu, men skulle jag inte röra på mig skulle jag bli sittande. Man måste hålla i gång. Det är hemskt lätt att bli lat när det börjar ta emot. Därför är det bra att ha det här djupa intresset för hästen som individ. Djuren är betydelsefulla, de är som medicin.