Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista slaget är slaget men jag saknar golfen ibland

Annons

Jag kan sakna de tidiga sommarmornarna när golfkompisarna och jag var helt ensamma på någon av banorna i Värmlandsskogarna.

Hög, lite sval luft full med dofter från all fantastisk växtlighet. Rådjuren kunde ibland stå och smyga på oss i skogskanterna och tyckas undra vad vi höll på med.

Det gjorde vi nog själva också från och till när vi tog sikte åt ett håll, men landade bollarna åt ett annat, bland ljung eller sly.

Men i takt med att golfboomen ökade blev det allt trängre och trängre på banorna och risken att få en boll i skallen – eller själv pricka en kollega – ökade oroväckande.

Dyrt och tidskrävande var det också. Och när sportutövandet skulle förflyttas till nya hemstaden Stockholm var det inte lika enkelt längre. Utan bil – ingen golf.

Jag lade ner, för gott känns det som. Fast ibland kan jag sakna de där tidiga mornarna, både på sommaren och hösten, då spelkamraterna och jag "ägde" banan och i lugn och ro kunde göra birdie på birdie ...

Mer läsning

Annons