Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SD som vågmästare eller inte - den stora valfrågan

God morgon Ljusdal! Tre dagar kvar till det mest intressanta riksdagsvalet sedan 1976, skulle jag vilja säga.
Intressant ur ett bredare perspektiv än att det just bara är ett riksdagsval. Det känns som valet 2010 är ett val som för ganska lång tid framöver tar ut kompassriktningen för landet Sverige.

Annons

En vinst för alliansen och man måste nog på allvar tala om att vi kommit ur den socialdemokratiska vaggan vi mer eller mindre, med några få undantag då vi ramlat ur, befunnit oss i sedan krigets dagar. Vi har aldrig tidigare haft två mandatperioder i rad med en stabil mitten-högerkoalition.

Vinner det röd-gröna blocket startar en helt ny era i svensk politik. Det stora S-partiet lämnar ifrån sig makt- och ministerposter till såväl Miljö- som Vänsterpartitet, något som varit helt omöjligt under tidigare perioder.

Vad en sådan regeringskoalition skulle innebära i praktiken får vi förmodligen vänta minst fyra år till för att få se, eftersom de inte kommer att vinna årets val. Idag finns det egentligen ingenting som talar för att Mona Sahlin blir statsminister.

Avståndet till alliansen är för stort, om det nu finns någon som helst trovärdighet i alla väljarundersökningar som gjorts. För bara några veckor sedan gick snacket bland oss medborgare mycket om röd/grönt eller blått.

Nu pratas det mera om hur alliansen ska klara av det här utan att behöva beblanda sig med SD. Och under veckoslutet kom det signaler som tyder på att så kan bli fallet. Den stora politiska skräcken just nu i Sverige, oavsett vilket block man tillhör, är att SD ska hamna i en maktposition.

Men vi lär nog vänja oss med tanken inför framtida val. Tyvärr talar det mesta för att ett parti med SD:s syn på tillvaron förr eller senare hamnar i en vågmästarroll även i Sverige. Tittar vi på flera av våra grannar i Europa så har dessa partier etablerat sig. Man må tycka vad man vill om det men sådana är demokratins spelregler.

Lokalt är det dock fortfarande helt ovisst hur vi kommer att lägga våra röster. Kommer vi att rösta ungefär lika som vi gör i riksdagsvalet eller är det andra mekanismer som styr vårt lokalval?

Ja, säger jag utifrån min egen vy.

Jag tillhör den skara som har tre olika bedömningsgrunder för hur jag lägger min röst i de tre valen. Riks- och kommunvalen är viktiga för mig och jag känner ett stort engagemang. Tyvärr saknar jag glöd inför landstingsvalet, där tillhör jag alltså den osäkra kategorin som går på magkänslan valdagen.

Det ska verkligen bli spännande och se om det finns en grogrund för alliansen även lokalt. Lika spännande blir det att se hur en lokalregering kommer att se ut om Socialdemokraterna blir största parti och inte får egen majoritet. Vilka ska de regera med?

Kommer något av småpartierna att överraska lokalt? Kryper något av allianspartierna till S-korset?

Bortsett från det svenska valet är det Frankrikes hantering av romerna som väcker känslor. I veckan hårdnade tonen från EU-kommissionärerna, frågan är om det biter på fransoserna som inte är helt ovana att knalla på sin egen europeiska stig.

Frågan är dock tillräckligt allvarlig och känslomässigt laddad att den i förlängningen kan påverka hela EU-samarbetet.

Kanske första gången som EU sätts på ett riktigt prov i en riktigt skarp fråga.

Mikael Sagström

Mer läsning

Annons