Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SD:s framgång hänger på de andra partierna

På fredag samlas Sverigedemokraterna i Lund.

Annons

Ett parti stärkt av den senaste opinionsundersökningen (från Novus) som visar ett stöd på 20 procent och regeringens skärpta asylpolitik, som tolkas som ett kvitto på att SD haft rätt hela tiden.

Ambitionen är att bredda politiken. Till exempel ska man anta nya familje- och näringspolitiska program. Men de arga, unga männen kommer knappast lysa med sin frånvaro, även om inte kamerorna lyckas fånga rasismen lika väl som The Guardians tv-inslag.

Den hundraåriga socialdemokratiska dynastin i Gävle bröts i början på veckan. Äntligen gick den maktfullkomliga socialdemokratin på pumpen, jublade Alliansen. Så varför känns det som en Pyrrhusseger?

Ett historiskt fullmäktigesammanträde utspelade sig i Gävleborgs läns residensstad på måndagen. Någon hade kört dramat som skakade Sveriges riksdag för drygt ett år sedan i kopieringsmaskinen.

Sverigedemokraterna röstade för oppositionens, det vill säga Alliansens, budget och det rödgröna styret meddelade på stående fot att de avgår vid årsskiftet.

Behöver vi andra bry oss? Sannerligen.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan september 2014. En decemberöverenskommelse skulle minimera SD:s inflytande på regerings- och riksdagsmakten men bröts av allianspartierna av olika orsaker.

Den borgerliga kvartetten har efter sina respektive landsmöten fått tydligare politiska identiteter och därmed splittrats som ett gemensamt regeringsalternativ. KD har gått åt höger, M har lämnat den liberala hållningen och C och Liberalerna (L) profilerar sig som socialliberala mittenpartier. Socialdemokraterna å sin sida kämpar på med MP men behöver söka bredare lösningar i flyktingkrisens (och nu terroristjaktens) Sverige.

Läs mer: /opinion/ledare/tar-krigsherrarna-en-paus-ocksa

När så flyktingkrisen överskuggat alla former av försök till inrikespolitisk agenda har Sverigedemokraterna vilat i vassen. Endast larmat då och då om samhälls- och välfärdskollaps, lagt ut adresser till flyktingboenden och skämt ut Sverige genom att dela ut människofientliga flygblad på Lesbos.

Läs också: /opinion/ledare/innan-nagon-brinner-inne

En större fjäder i hatten för SD:s starke man Roger Hedlund, riksdagsledamot och ordförande för SD Gävleborg, får man leta efter. Det är han som är kuppmakaren.

Han har under hela sin politiska karriär varit partiledningen trogen. Uteslutit lokalpolitiker i länet som trampat i klaveret offentligt. Aldrig kritiserat ledningen utan tvärtom, försvarat varje toppstyrning.

Belöningen borde snart komma. För den som sköter sina kort väl hos SD går inte lottlös. Som Mattias Karlsson till exempel.

Som här: /opinion/ledare/han-tillhor-den-harskande-klassen

Valresultatet 2014 föll ut på ungefär samma sätt i länets samtliga kommuner och region. SD fördubblade sina mandat. Det löstes lokalt på lite olika sätt. I vissa kommuner med rena samlingsregeringar, i andra med oerhört oheliga allianser. Allt för att minimera SD:s inflytande.

Men det politiska vardagsarbetet går lite knaggligt på sina håll.

Kanske frågan snart måste ställas: Är det fortfarande uteslutet att samarbeta med SD?

Alliansen i Gävle förnekar alla sådana spekulationer. Men vilken väg väljer oppositionen på riksnivå? Med regeringens skärpta flyktingpolitik och med önskan från vissa håll om ytterligare begränsningar närmar sig realpolitiken.

Före valet utmärkte sig Gävles moderata lokalpolitiker som förvånansvärt kulturfientliga. De gick till och med emot sin egen kulturminister och försökte med alla medel stoppa fristadsprojektet (att utsatta och förföljda konstnärer skulle få en fristad i Gävle).

De lokala sverigedemokraterna driver sedan länge frågan om att lägga ner den 103-åriga symfoniorkestern. I regionen har de pläderat för att stänga folkhögskolor.

SD i länet är öppna med måndagskuppens syfte: Flyktingströmmen till Sverige måste stoppas. Oklart på vilket sätt Gävles budget påverkar händelseförloppet.

Att Gävle har hamnat i den här situationen beror antingen på det rödgröna styrets oförmåga att samarbeta med och bjuda in de borgerliga, eller de borgerligas avoga inställning till den lokala socialdemokratin.

Att Roger Hedlund (SD) reser stärkt till Lund råder det dock inget tvivel om. Han kommer att omfamnas av partiledningen för att han lyckas åstadkomma samma kaos i Gävles fullmäktige som Mattias Karlsson i riksdagen för ett drygt år sedan.

I Gävle är de rödgröna och Alliansen fullt upptagna med att beslå varann med lögn.

Att rota upp SD:s rasistiska rötter, nazismromantik eller vurm för vit maktmusik har ingen effekt. Däremot är det helt avgörande för landets framtid vilket förhållningssätt de andra partierna väljer till SD.

Såväl lokalt, i regionen som i riksdagen.

Fotnot: På helahälsingland.se/opinion kommer du att hitta ledartexter från SD:s landsdagar hela helgen, signerade Sofia Mirjamsdotter.

Annons