Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sämst i klassen på ungdomsjobb

/

Annons

Lördagskrönikan på Hudiksvalls Tidnings ledarsida tog upp frågan vad som är bäst, anställningstrygghet utan anställning eller att ha ett jobb även om det har lite lösare anställningsformer.

Inte en enda av 27 unga chaufförer från Hälsingland nappade på ett erbjudande om jobb i Norge. Med fackets goda minne. Facket varnade nämligen för att svenska kollektivavtal inte gäller i Norge.

Denna händelse sammanfattar en del av problematiken som gör att Sverige är nästan sämst i klassen inom EU på ungdomsjobb, om man inte räknar de länder från det forna östblocket som blivit medlemmar under senare år.

Det handlar både om anställningsformer, villkor, regler och eget engagemang.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige har länge legat på en hög nivå, också under den socialdemokratiska regeringsperioden mitt under en brinnande högkonjunktur.

Under socialdemokratins och Göran Perssons sista år som statsminister låg ungdomsarbetslösheten på omkring 22 procent, medan den låg på ”bara” 8 procent i Danmark.

Idag, under lågkonjunktur och finanskris ligger ungdomsarbetslösheten i Sverige på omkring 25 procent, medan den ligger på ungefär 9 procent i Danmark och 15 procent i snitt i ”de gamla” EU-länderna.

Det är allvarligt. Men inget ödesbestämt. Det handlar snarare om både gamla stelbenta avtal och attityder.

Det handlar om för höga ingångslöner och en arbetsrätt som låser fast arbetstagare i stället för att stimulera till en ökad rörlighet.

Det är ingen tillfällighet att ekonomerna i Regeringes globaliseringsråd föreslår att turordningsreglerna måste ses över.

Och Finanspolitiska rådet skriver att det är ”troligt att höga minimilöner missgynnar ungdomar i förhållande till äldre” och att ”ungdomar missgynnas också med all sannolikhet i förhållande till äldre av en strikt arbetsrätt”.

Tyvärr är det bara Centerpartiet som vågar ifrågasätta den gamla tidens arbetsrätt och driva kravet på förändring. Trots att det borde vara uppenbart för alla att Sverige har en orimligt hög ungdomsarbetslöshet i jämförelse med exempelvis grannlandet Danmark som har andra villkor.

Nu försöker Socialdemokraterna göra en poäng av jobben inför det stundande EU-valet. Trots att partiet inte har något att berömma sig över från sin egen regeringstid i högkonjunktur, trots att de själva skapat och slagit vakt om villkor som gör det svårt för unga att ta sig in på arbetsmarknaden och trots att jobben knappast är en EU-fråga.

I varje fall har Socialdemokraterna i Sverige, som varit med att skapa en av Europas högsta ungdomsarbetslöshetssiffror, ingenting att tillföra det övriga Europa.

I valupptakten slog Mona Sahlin (S) på stora trumman för att ”i ett första steg halvera ungdomsarbetslösheten i EU senast till 2015”.

Det låter vackert. Men arbetslösheten är inte en fråga för EU. Allra minst den i Sverige Det är en fråga för svensk politik, svenska avtal med minimilöner och anställningsvillkor.

Men Socialdemokraterna vill inte lyssna på det örat. Snarare vill de i sin självgodhet marknadsföra den svenska policyn i det övriga Europa.

Det betackar man sig nog för.

Lär i stället av övriga Europa i allmänhet och Danmark i synnerhet. Våga utmana och ifrågasätta gamla stelbenta anställningsvillkor och öppna för mer flexibla anställningsavtal som ger fler jobb.

För det måste väl vara bättre att ha ett jobb med något mindre anställningstrygghet än att ha ett helt batteri med trygghetslagar utan att ha jobb.

 

Mer läsning

Annons