Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sälja skinnet innan björnen är skjuten?

Tänker Centerpartiet i Bollnäs fortsätta samverka med Socialdemokraterna efter valet? Eller satsar Centern på ett samarbete med allianspartierna?

Det ger partiet inget klart besked om.

Partiets första namn på listan till kommunfullmäktige, Karin Ånöstam, tycker att det viktigaste är att Centerpartiet blir så stort som möjligt, sedan får man samarbeta med de partier där Centern kan få igenom det mesta av sin politik.

Det är gammal klassisk centerideologi.

Redan på riksstämman i Halmstad 1950 varnade den legendariske partiledaren Gunnar Hedlund för att sälja skinnet innan björnen är skjuten.

Det kan i och för sig vara klokt.

Ändå verkar Centerns hållning kring det lokala samarbetet vara fyllt med tveksamheter och reservationer. Det handlar inte bara om att satsa på att göra Centern så stort som möjligt, utan också om en ryggsäck med gamla och nya motsättningar mellan huvudsakligen Centern, Moderaterna och Kristdemokraterna på den ena kanten och Folkpartiet på den andra. Och om personkemi.

Karin Ånöstam konstaterade också, på en presskonferens igår, helt riktigt att i kommunfullmäktige är oftast Centerpartiet överens med Socialdemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna. En ohelig allians sett med borgerliga ögon.

Ändå är hon helt övertygad om att det är viktigt för landet att se till att det blir en fortsatt borgerlig regering.

Bristen på konsekvens i vilka partier som styr på riksplanet och i kommunen är inget speciellt för Bollnäs. Det finns en hel regnbåge med färgkombinationer i det lokala styret ute i kommunerna.

Även om partilojaliteten fortfarande är onödigt stark i vårt land, har den luckrats upp en hel del ute i kommunerna. Där röstar väljarna i allt större utsträckning mer på personer de har förtroende för än på ett visst parti.

Därför ska det bli intressant att följa kampen mellan Centerpartiets två förstanamn i Bollnäs. Karin Ånöstam och Kenneth Nilshem.

Nilshem har redan dragit igång en personvalkampanj, som Ljusnan berättade igår. Karin Ånöstam säger sig vara mer tveksam till en egen kampanj och betraktar det mer som "ett nödvändigt ont".

Hon står också som andra namn på Centerns riksdagslista och verkar mer attraherad av en riksdagsplats än av rollen som kommunalråd om frågan ställs på sin spets. Men det avgör inte hon själv, utan väljarna.

Kanske inte ens väljarna.

Vid valet till kommunfullmäktige 2002 fick Stefan Jonäng 550 personvalsröster. Tvåan Maud Kvarnäng fick 350. Först på femte plats återfanns debutanten Evy Degerman med omkring 50 röster. Men när den lokala borgerliga alliansen formerades blev det Evy Degerman som blev kommunalråd!

Att det blev så skyller centerpolitikerna på krav från de övriga samarbetspartierna. Hur det egentligen var med den saken är inte helt utrett. Men det visar att väljarnas personvalskryss bara är rådgivande. Tyvärr.

Det skulle vara bra för demokratin om personvalet skulle gälla fullt ut i den meningen att partierna förband sig att följa valresultatet utan begränsningar och spärrar.

Väljarna behöver få större direkt inflytande i alla partier. Men frågan är om partiorganisationerna vågar släppa kontrollen.

Även om centerpartisterna i Bollnäs väljer att skjuta björnen innan man börjar sälja skinnet, verkar utsikterna rätt små för ett allianssamarbete efter valet. Igår blev nämligen Folkpartiets lista också offentlig och den toppas av samma namn som tidigare.

Om Karin Ånöstam analys stämmer att FP hittills tänker annorlunda i många frågor än C, KD och M och att det handlar om personkemi, verkar loppet för en lokal allians vara kört.

Men hur trovärdigt är det att driva kravet på en allians i Rosenbad, men inte i Stadshuset?