Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

S-toppar kastar sten i glashus

Annons

Snacka om att kasta sten i glashus.

I debatten om galopperande bonusar och orimliga pensionsavtal har Socialdemokraterna och LO-topparna suttit i sitt ideologiska glashus och kastat sten på regeringen, näringslivet och alla tänkbara måltavlor.

Men nu har stenarna träffat det egna glashuset.

I söndagens Agenda i Svt krossades sossetopparnas och LO-pamparnas glashus av de egna stenarna.

Socialdemokraternas ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros tyckte i den senaste riksdagsdebatten att hela den här bonuskarusellen är skandal.

Och det är bara att hålla med. Det är skandal.

Men det är om möjligt en ännu värre skandal att hålla på med det hyckleri som Thomas Östros och andra socialdemokrater ägnat sig åt när man försöker göra regeringen ansvarig för bonuskarusellen.

"Det är en skandal. Anders Borg har spelat teater. Han borde be svenska folket om ursäkt", dundrade Thomas Östros i riksdagsdebatten.

Det var innan hans stenar nådde fram till glashusets sköra väggar. Undrar vem som ska be vem om ursäkt.

Det visar sig nämligen att i alla statliga AP-fonder som förvaltar våra pensioner sitter tunga socialdemokratiska politiker och LO-toppar i styrelserna.

Förre avtalssekreteraren Erland Olausson, Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu, IF Metalls ordförande Stefan Löfvén, TCO:s ordförande, Sture Nordh, som tidigare varit socialdemokratisk statsekreterare, och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, för att bara ta några exempel.

Dessa har utan att blinka varit med och godkänt guldkantade bonusavtal för höga chefer och direktörer i AP-fonderna.

Samtidigt har de officiellt varit kritiska till systemet med bonusar.

Och när det kraschar som värst i glashuset tiger både LO-basen Wanja Lundby-Wedin och Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin.

I stället skickades partisekreteraren Ibrahim Baylan fram för att förklara den socialdemokratiska dubbelmoralen.

En hopplös uppgift förstås.

Han försökte att skylla hela bonuskarusellen och S-topparnas flathet med att reglerna faktiskt tillåter dessa rekordstora bonusar och pensioner.

Ibrahim Baylan vägrade konsekvent att kritisera sina partikamraters agerande och menade att det handlar om enskilda personers agerande. I stället vill han ha ett förbud mot det rådande systemet.

Att dessa enskilda personer inte är vilka som helst, utan ledande socialdemokrater tyckte inte Ibrahim Baylan spelade någon roll. Han kunde inte ens tillstå att de har ett personligt ansvar och borde ha reserverat sig mot besluten.

Dessa sossetoppar behöver tydligen ett kollektivt fattat beslut om ett förbud för att våga agera. Men att bara rätta sig efter ett förbud kräver inget mod. Och modet att protestera och reservera sig utan förbud hade inte sossetopparna.

Pinsamt.

I bästa fall inser Ibrahim Baylan någonstans innerst inne att partikamraterna bara dansat med kring guldkalven utan att protestera. I värsta fall var de inte ens medvetna om vad de beslutade om.

Men det kraschade ordentligt när stenarna träffade det egna glashuset.