Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S ska inte ägna sig åt popcorn-politik

/

I veckan hörde jag Håkan Juholt tala om att Socialdemokraterna inte skall ägna sig åt vad han kallade för popcorn-politik, ett annat namn för det hela skulle kunna vara populism.

Annons

Vilket naturligtvis var gott att höra, även om de Socialdemokratiska turerna i Libyen frågan påmint rätt så mycket om just den typ av förhållningssätt till politiska ställningstaganden som Juholt vill undvika.

Men ändå. Det är ju bra om det kan bli bra.

Alldeles oavsett kan det konstateras att DN/Synovates senaste mätning visar att Socialdemokraterna är på frammarsch. I majmätningen stärker Socialdemokraterna sin ställning i partfloran med 2,4 procent och är med sina 33 procent i väljarstöd nu åter Sveriges största parti.

Det är dock knappast siffror att stirra sig blind på. Ännu vet vi lite om vad Socialdemokraterna egentligen tänker erbjuda väljarna för typ av politik.

Det arbetet återstår ännu att utföra.

För Håkan Juholts egen del är det vidare nog läge att vänta lite med att drabbas av hybris. För den här gången handlar Socialdemokraternas framgångar knappast om vare sig politik eller person, de handlar snarare om vad regeringen gör än om vad man själv lyckats åstadkomma.

Därför kan också ytterst få slutsatser dras av en opinionsmätning under en period där regeringen kritiserats hårt för den misslyckade institutionen Fas 3 och en sjukförsäkring där inte ens svårt cancersjuka anses vara sjuka.

Situationen är därför inte märkbart annorlunda än den var efter fiaskovalet 2010 och alla turerna kring valet av partiordförande.

Visst kan Socialdemokratin stärka sitt självförtroende genom att titta på valresultatet i Västra Götaland och Örebro och det faktum att man nu sakta ökar i popularitet. Men det betyder inte att man nu kan börja luta sig tillbaka. Socialdemokraternas popularitet handlar alldeles för lite om egna prestationer för att man skall kunna unna sig detta.

Tittar vi på hur det ser ut bland de väljargrupperna man så gärna vill nå blir detta faktum extra tydligt. För någon rörelse bland storstadsväljarna eller landets tjänstemän mot vänster kan inte skönjas.

De som främst börjar närma sig Socialdemokratin igen är de väljargrupper som egentligen aldrig borde ha lämnat partiet; LO-medlemmarna och kvinnorna. Att de faktiskt övergivit partiet säger oss en hel del om vilka stordåd som krävs framöver för att Socialdemokraterna skall ha någon som helst chans att vinna valet 2014.

Så nej. Att Socialdemokraterna nu åter är Sveriges största parti imponerar inte. Det säger oss på det hela faktiskt ingenting om vad som är att vänta framöver. Det måste Socialdemokraterna ödmjukt inse och förhålla sig till.

Andras misslyckanden är inte en solid grund att stå på. Vad som krävs är egenhändigt ihopsnickrade framgångar.

Och de har vi ännu inte sett röken av.

Mer läsning

Annons