Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S har en smått religiös självbild

Förtroendeturerna inom Socialdemokratin den senaste tiden kommer säkert att locka till många glada skratt i nyårsrevyernas salonger i januari.

Annons

Socialdemokraterna själva samlades lämpligt nog till Förtroenderåd under förra helgen. Det blev en del glada skratt på det mötet också.

Huvuddelen av deltagarna på mötet kom från de stora delar av Sverige där S inte alls upplever frustrerande förtroendekriser i oppositionsmörker. De regerar, planerar, bygger och beslutar på i god takt och med gott humör. Självklart påverkas alla aktiva socialdemokrater av partiledningens bekymmersamma läge.

Det jag stillsamt vill påminna om är bara att det finns annat än galghumor som kan få sossar att le i dessa dagar. Och om att det finns en och annan socialdemokrat med medborgerligt förtroende kvar ute i terrängen.

Jag har funderat en del på det här med förtroende. Och då menar jag inte den våldsamt överdrivna uppmärksamheten runt Östros och Österbergs förtroendekringelikrokar i SVT.

Mina funderingar om S och förtroende handlar om andra saker. När jag (1) utgår från mig själv och (2) antar att jag inte är alltför udda relativt den stora bulken av hyggligt samhällsanpassade väljare i 35-65 årsåldern, så har jag landat i följande förslag till diskussionsämne på helgens Förtroenderåd:

Socialdemokratin släpar fortfarande på en smått religiös självbild. Det passar sig allt sämre i ett extremt sekulärt samhälle som vårt. Det står ännu en air av "vi det utvalda partiet med en uppgift som ingen annan klarar av" runt många S-inlägg i den offentliga debatten.

Det inger inte förtroende hos mig. Jag blir nervös av höjdarpolitiker som "brinner och tror". Jag får förtroende för politiker som kan sin sak, som vet vad de vill och som har förmågan att resonera sakligt och underbyggt om vad de vill och kan.

Hellre social ingenjörskonst än social demagogi. Hellre ett inkännande samtal som vädjar till mitt förnuft än agitation som enbart vädjar till mina känslor.

Om S vill ta chansen till ökat förtroende så borde partiet göra upp med sin brinn-och tro tradition från förr. Och ta till sig insikten om att det inte finns uppgifter i samhället som för evigt är tilldelade Socialdemokraterna. Eventuellt förtroende byggs från nu och framåt.

Mer läsning

Annons