Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rutinerat och självsäkert av Sahara Hotnights

/

När discomusiken på Tuppens ebbar ut och rökmaskinen går igång är Sahara Hotnights snabba att ta vara på den energi som finns kvar framför scenen. Alltsedan albumet What if leaving is a loving thing har bandet odlat en femtiotals-ådra i sin musik - och den märks nu tydligt live också.

Annons

Både i klädstil och scenspråk är det klassisk rock det handlar om och framförandet är både självsäkert och härligt bredbent. Trummisen Josephine Forsman jagar på sina kollegor med taktfasta slag medan Maria Anderssons maniska sång inte lämnar någon oberörd.

Lejondelen av låtarna kommer från det splitternya albumet som fått den lämpliga titeln Sahara Hotnights. Med lämplig menas att den nya skivan på ett bra sätt fångar essensen av vad Robertsfors-bandet är och vill med sin musik. Låtarna gör sig även väldigt bra live och man märker att Sahara Hotnights njuter av att framföra låtar som Vulture Feet eller den publikfriande Oh´s. Självklart får vi även höra en del gamla dängor som till exempel en rockigare Cheek to cheek.

Sahara Hotnights är numera veteraner på den svenska rockscenen. Och likt till exempel AC/DC så rullar de hela tiden på som den väloljade rockmaskin de är. En kugge kan lossna här och en skruv där – men maskinen ångar alltjämt på. Däri ligger lite av problemet också. Lite av den glöd och pepp de en gång hade så mycket av har nu istället ersatts av rutin. Det är ett problem de verkar vara medvetna om, då gruppen efter turnéen tydligen ska ta en paus. Kanske är det det som behövs för att hämta ny inspiration.

Ronnie Hammarstedt

Mer läsning

Annons