Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rör inte aborträtten

/

Ett foster är inte ett barn. Däremot blir många foster med tiden barn, liksom vissa ägg och spermier blir det.
Men foster och barn är två olika saker, där det förstnämnda ibland kan utvecklas till det senare.

Annons

För de kvinnor som gör abort efter artonde veckan upplevs fostret dock sannolikt i många fall som just ett barn. Av de 35 000 aborter som genomförs i Sverige varje år sker cirka 300 mellan vecka 18 och 22. De allra flesta aborterna sker redan före åttonde veckan, och hela 90 procent före vecka 12.

Diskussionen om den svenska aborträtten handlar inte om abort generellt (förutom hos ett fåtal extremister), utan om den övre gränsen. Den senaste tidens diskussion handlar inte ens om den övre gränsen generellt, utan om de aborter som genomförs i vecka 21-22.

I vissa fall av så sena aborter har fostret uppvisat vissa livstecken efter aborten. För vårdpersonalen är det naturligtvis känslomässigt komplicerat, rentav oerhört psykiskt påfrestande.

Ett foster är inte ett färdigt barn, men i 18:e veckan ser det ut som ett, om än mycket litet, sådant. Därför är det viktigt att inte ta till vare sig ideologiska brösttoner eller skygglappar i abortfrågan. Gå till fakta istället.

Av de 300 sena aborter som genomförs varje år beror merparten på att fostret har visat sig vara gravt missbildat. Missbildningarna går tyvärr inte att upptäcka hur tidigt som helst. Det ligger i deras natur att de uppträder först när fostret är relativt utvecklat, i femtonde till artonde veckan.

Författaren och samhällsdebattören Isobel Hadley-Kamptz har skrivit öppenhjärtigt om sitt beslut att genomföra en sen abort, efter att ha fått besked att allt inte stod rätt till med barnet.

Alternativet, i hennes och många andras situation, hade varit att bära barnet fram till förlossningen, trots att det aldrig skulle kunna klara sig utanför mammans mage.

Bland de sena aborterna finns också vissa aborter som sker av sociala skäl. Det kan handla om människor som har lyckats förtränga graviditeten, på grund av olika psykiska eller psykologiska begränsningar. Exempelvis kan det handla om väldigt unga personer. Det kan också handla om kvinnor med tyngre missbruksproblem, vilket i sig också påverkar fosterutvecklingen.

Upplevelsen att dessa sena aborter handlar om barn kan ingen ta ifrån vare sig vårdpersonalen eller de kvinnor som väljer att genomföra aborten. Isobel Hadley-Kamptz skriver om att hon valde att döda sin dotter. Inte ett foster, utan en dotter. Men upplevelsen till trots måste valet att genomföra aborten vara den enskilda kvinnans, inte samhällets eller lagstiftarens. Därför bör rätten att efter Socialstyrelsens prövning få abort efter 18:e veckan förbli oförändrad.

Ida Thulin

Mer läsning

Annons