Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rödgrönt FRA-trassel

/

Signalspaning är åter på tapeten. Vid ett flertal tillfällen de senaste åren har debattens vågor gått höga kring Försvarets radioanstalt och vilka möjligheter till signalspaning som myndigheten ska ha.
Den så kallade FRA-frågan har varit en av alliansens absolut svåraste frågor att hantera under den här mandatperioden. En hantering som utan tvekan också får betraktas som ett av regeringens största misslyckanden.

Annons

För även om man till slut lyckades att baxa signallagen igenom riksdagen krävdes både hot mot och långdragna förhandlingar med de egna riksdagsledamöterna. Och även om kompromissförslaget innebar en avsevärd förbättring fick lagstiftningen omfattande kritik från liberala debattörer och ledarskribenter. Vilket ändå får betraktas som en västanfläkt jämfört med den högljudda kritik som i den så kallade bloggosfären riktades mot signalspaningslagen och regeringen. Fast kanske ändå främst mot de riksdagsledamöter från alliansen som gjorde allt vad de kunde för att hålla emot lagstiftningen och via förhandlingar kräva avsevärda förbättringar. De betraktades något orättvist som ryggradslösa svikare.

Oppositionen var inte sen att dra nytta av den här situationen och stämma in i kritiken. "Riv upp, gör om, gör rätt", var det samstämmiga beskedet från såväl Miljöpartiet, Vänsterpartiet som Socialdemokraterna.

De rödgröna lovade samtidigt att tillsätta en parlamentarisk utredning för att ta fram en ny lag som tar större hänsyn till den personliga integriteten.

Det är alltså inte mot signalspaning i sig som de rödgröna vänder sig. Utan bara mot utformningen av lagstiftningen, där den i vissa stycken uppfattas som att ge FRA allt för stora befogenheter och lite väl fria tyglar.

Nu kan vi också konstatera att de tre oppositionspartierna inte är särdeles överens om innebörden av "riv upp, gör om, gör rätt". Att riva upp en lag är inte helt enkelt, om man inte vet vad den upprivna lagen ska ersättas med. Om man bara plockar bort en lagstiftning finns nämligen risken att man skapar ett mer eller mindre laglöst tillstånd. I det här fallet riskerar det att innebära att FRA får i princip helt fria tyglar för sin signalspaning.

Som före detta justitieminister förstår Thomas Bodström (S) detta. Därför uttrycker han sig något avvaktande kring hur de rödgröna bör och kan agera i den händelse de skulle vinna regeringsmakten i höstens val.

Vänsterledaren Lars Ohly ser inte alls några problem. Uppgörelsen mellan de tre rödgröna partierna kan enligt honom inte tolkas på annat sätt än att den nuvarande lagstiftningen rivs upp och att signalspaning i kabel stoppas i väntan på att den parlamentariska utredningen tar fram en ny lag.

Ohly tycks inte förstå att det i så fall krävs en lag som förbjuder den typen av signalspaning. En sådan lag måste också beredas. Det går inte att skjuta från höften. Men realism har aldrig varit Lars Ohlys starka sida.

Till viss del får dock Ohly stöd för sin uppfattning av Miljöpartiets Peter Rådberg, som är partiets ledamot i justitieutskottet. Även Rådberg menar att signalspaningslagen ska rivas upp omedelbart, men menar samtidigt att det kommer att innebära att det inte kommer att finnas någon lagstiftning att luta sig mot så länge utredningen pågår. Rådberg och Miljöpartiet är alltså beredda att ge FRA helt fria tyglar bara för att kunna uppfylla löftet att omedelbart riva upp signalspaningslagen.

Eventuella kritiker av signalspaningslagen bör alltså akta sig för att stoppa ner någon av de rödgröna partiernas valsedlar i valurnan.

Mer läsning

Annons