Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rödgrön valfrihet - att slippa välja?

/

Valfrihet är att inte behöva välja. Så yttrade sig en socialdemokratisk politiker i en debatt i radions Studio 1 i P1 för två år sedan.

Annons

Det visar på det neurotiska förhållande till valfrihet som Socialdemokraterna och de rödgröna partierna har, vare sig det handlar om valfrihet när det gäller skola, vård eller äldreomsorg.

Det visar också svaren i Kuriren i tisdags på frågan om LOV, valfrihet i hemtjänst och äldreomsorg, i ledarsidans pågående enkät.

Där blandar Sven-Erik Lindestam (S) ihop korten när han säger att det är viktigare att få välja vilka tjänster man vill ha och vilken boendeform, än att välja utförare. Därför säger S nej till LOV. Som om det ena skulle utesluta det andra.

Och Vänsterpartiet säger förstås tvärnej till LOV med motiveringen att vård och omsorg inte får skapa vinst.

Vi har hört det förut. Både när det gäller skola, vårdcentraler och företag i omsorgen.

I de rödgrönas värld är det fullt okej att företagen som bygger skolor eller hälsocentraler får göra vinst, att de som levererar läromedel och teknisk utrustning, att de som levererar livsmedel eller livsviktiga mediciner, att de som levererar el och drivmedel eller att de som hyr ut fordon till personalen i omsorgen får gå med vinst.

Och att de som är anställda som lärare, läkare eller vårdpersonal får göra en egen personlig vinst i form av lönen.

Men enligt den socialistiska tesen får en rimlig vinst inte skapas på själva verksamheten, kunskapen eller vården. Som om den kan skiljas från själva förutsättningarna för verksamheten.

Även om man utför verksamheten bättre och effektivare och därmed utmanar den offentliga monopolverksamheten.

Nog är det märkligt. Jag är vuxen och har fått välja livspartner, utbildning och skola, yrke och fått bestämma över min ekonomi. Men då det blir dags för äldreomsorg då är det kommunala politiker och tjänstemän som ska diktera villkoren!

När möjligheten för kommunerna att införa LOV klubbades igenom i riksdagen för snart två år sedan reserverade sig samtliga rödgröna partier.

En av invändningarna var att en etableringsfrihet bara gynnar de större aktörerna. Men när Tillväxtverket utvärderat LOV har det visat sig att många nya små hemtjänstföretag har bildats. Hela 80 procent av dem är fristående och alltså inte någon del av någon koncern.

Dessutom har det framför allt gynnat kvinnligt företagande. I likhet med Rut-reformen som de rödgröna också vill ta bort.

Lagen om valfrihet har införts i 175 av landets 290 kommuner. Även förvånansvärt många vänsterstyrda kommuner.

Det visar att det glädjande nog finns rödgröna kommunpolitiker som inte oreflekterat och dogmatiskt dansar efter partiledningens pipor, utan vågar agera självständigt för att skapa en bättre omsorg.

Med tanke på att de rödgröna partierna är motståndare till valfriheten finns det anledning att misstänka att valfriheten kommer att begränsas eller dras in om de vinner valet.

Det ska ställas mot den borgerliga alliansens förslag att göra LOV obligatoriskt i alla kommuner under nästa mandatperiod om de vinner valet.

Valfrihet är att inte behöva välja.

Det var nog ingen felsägning. Möjligen en Freudiansk felsägning.

För fortfarande finns det starka krafter inom vänstern som tycker att politiker vet bäst och ska välja åt oss arma okunniga medborgare.

Snart sagt varje reform som ökat valfriheten och möjligheterna att styra över våra egna liv har motarbetats av vänstern.

Och när argumenten tryter tar de rödgröna till med att vi inte ska skapa några gräddfiler i vård och omsorg.

Vem vill det? Vem har föreslagit det?

Äldreomsorg och annan välfärd ska betalas efter förmåga genom skatter och brukaravgifter. Och den ska utföras efter behov. Det är alla partier överens om!

Valfriheten består i att man kan välja vem som ska hjälpa och vad man vill ha hjälp med efter vanlig biståndsprövning.

Hur kan detta utgöra ett hot mot välfärden?

Mer läsning

Annons