Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rivning den enda utvägen

/

Den stolta maltfabriken i Stugsund har vandaliserats så hårt att fastigheten är bortom all räddning. Rivning är den enda lösningen som återstår, enligt kommunens tekniska chef Lars Stål.

Annons

Mitt inne i den gamla maltfabriken har ett häckande duvpar byggt ett bo av gamla elkablar. I ficklampans sken ser vi den nykläckta ungen och en orolig mamma som vaktar.

Att inte kliva fel och att akta sig för duvor är det Lars Stål tänker på mest när han vandrar omkring i denna mönsterfabrik som förvandlats till ett livsfarligt inferno.

Stor möda har lagts ner på att förstöra allt som går att förstöra och skita ner i kombination med hakkors och lite Hitler-propaganda klottrat på väggarna.

– Det är ungdomar och tjuvar som har varit här, säger Lars Stål.

Tjuvarna har rivit väggar, tak och elcentraler för att komma åt metaller som koppar. Metallgolven har perforerats av skärbrännare i jakten på säljbara metaller.

Ström- och vattenförsörjning är helt utslagen och mörkret härskar i tornet.

Det skinande vita laboratoriet, verkstaden och det pedantiska lagret är ett sönderslaget kaos. Fikarummet är det äckligaste jag har sett.

– Som vi bedömer är rivning det enda tänkbara alternativet, säger Lars Stål.

Nu finns det inget kvar att rädda och återställa.

Att spränga hela anläggningen vore det mest önskvärda.

– Men det går inte. Fabriken ligger på lerig sjöbotten och en sprängning skulle kunna orsaka svåra sättningar för villaområdet norr om fabriken, säger Lars Stål.

I stället får man plocka ner den bit för bit till en kostnad av mellan sex och tio miljoner kronor.

Och det finns ett okänt antal ton fluff (nermalda bilinredningar) kvar att ta hand om inne i fabriken.

Anläggningen hette Nordmalt. Den byggdes 1972 och skulle bli Norrlands stoltaste maltfabrik med export till de finaste bryggerierna och whiskeyproducenterna i Europa.

Men det blev problem med lönsamheten och 2005 var allt över. Smuggling av billigt öl skulle vara en av orsakerna till nedläggningen.

19 anställda fick gå, och den minutiöst välskötta fabriken stod orörd fram till 2008. Då dök Sven-Ove Blom upp.

Han fick betalt av stora miljöcertifierade företag för att ta hand om deras avfall och göra pellets av fluffen.

Det blev inga pellets. Medan sophögarna på tomten växte blev det allt mer uppenbart att verksamheten var allt annat än seriös. Blom hade gjort liknande affärer med andra företag och lämnat sopberg efter sig.

Och det visade sig att det även fanns kopplingar till en kriminell motorcykelorganisation.

För att få rådighet över anläggningen tog kommunen beslutet att köpa den 275 000 kronor.

Hittills har 6 500 ton fluff, 10 000 ton kalk och plast samt 70 ton slungreststoff fraktats bort från Bromsäng.

I sommar ska ytterligare ett jordlager på en halv meter tas bort.

Runt 11 miljoner kronor har saneringsarbetet efter Bromsäng kostat skattebetalarna.

Några beslut om rivning har ännu inte tagits. Men ett förslag är att vänta.

Annons