Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästvänliga Georgien

/
  • Vandring i norra Georgien, på väg upp mot toppen av Kazbegi. En häst riktar blicken mot Gergeti Trinity Church, byggd på 1300-talet, på över 2 000 meters höjd.   Foto: Mimmi Granat
  • Mimmi Granat sittandes på en höjd ovanför huvudstaden Tbilisi. Dit kan man ta sig med en linbana.   Foto: Mimmi Granat
  • Vyn från 2 000 meters höjd med bergstopp och byn Stepantsminda nedanför.   Foto: Mimmi Granat
  • Från en vandring i norra Georgien, på väg upp mot toppen av Kazbegi. Gergeti Trinity Church till höger byggdes på 1300-talet.   Foto: Mimmi Granat
  • Huvudstaden Tbilisi delas av Mtkvari-floden. På bilden kan man se Fredsbron gjord i glas samt landets största georgisk-ortodoxa kyrka längre bort, kallad Sameba eller Holy Trinity Cathedral.   Foto: Mimmi Granat
  • Batumi på Georgiens västkust har en lång strand mot Svarta havet. Staden är en vanlig turistort där det finns strandbad och kasino.    Foto: Mimmi Granat
  • Den flera kilometer långa Batumi Boulevard.   Foto: Mimmi Granat
  • Byn Uplitsikhe har bevarade grottor från tidig järnålder. Kan nås med en dagstur från Tbilisi.   Foto: Mimmi Granat

Alla talar om Georgiens mat och vin. Lika häpnadsväckande och hjärtinnerliga är miljöerna och människorna.

Annons

Mimmi Granat jobbade fyra månader för en humanitär organisation i Tbilisi. När tid gavs reste hon kors och tvärs i landet. Med eller utan resesällskap kände hon, som tycker att det georgiska språket är rena grekiskan, sig hemma och trygg. Hon upplevde en gästvänlighet utöver det vanliga, och att attityden till främlingar var djupt rotad i den georgiska mentaliteten.

– Gäster är som gåvor, säger Mimmi Granat.

Hjälp fick hon alltid - det räckte att hon visade upp en lapp med namnet på platsen hon ville åka till. Engelska var det bara ett fåtal som talade på landsbygden. För övrigt syntes det att Mimmi var turist. Hennes bruna kalufs stack ut som månen i natten jämfört med de svarthåriga lokalborna.

En av hennes finaste upplevelser var nationalparken Kazbegi. Vägarna dit skiftade från moderna filer till allt skumpigare sträckor. En ruffig kilometer efter en annan avverkades. Landskapen ändrade form i takt med stigningen och vandringen uppåt. De karga och samtidigt frodiga miljöerna blev för varje fotsteg alltmer betagande.

– Det är något av det vackraste jag sett. Vyerna går inte ens att beskriva med ord.

På natten var det stjärnklart och så magiskt som det bara kan bli när man andas in ren och klar luft.

Invånarna i bergsbyn Stepantsminda är vana vid främlingar, men turismen är i sin rena, närmast genuina form. Den påträngande kommersialismen och lavinerna av souvenirer var mindre än väntad. Batumi framstod som galet udda för Mimmi. Den forna kurorten vid Svarta havet är berikad med inte bara strandboulevarder kantade med palmer utan även ett flertal kasinon. Tänk Kalifornien, tänk Las Vegas. En närmast exotisk stämning bäddar in platsen med det behagliga klimatet, dit den ryske tsaren kom en gång tiden för rekreation.

– I november kunde jag doppa fötterna i Svarta havet, säger Mimmi.

Huvudstaden Tbilisi vill hon också framhålla. Dels för att den påminner om vilken metropol som helst med tunnelbana, häftiga barer och dansklubbar. Dels för kulturens och speciellt arkitekturens skull. Den i glas konstruerade Fredsbron är originell. Liksom många nya polishus i samma material – för att försöka visa på myndigheternas transparens.

Så har vi då smakerna. Alla kulinariska föreställningar man kan ha om landets kök stämmer, intygar Mimmi. Maten liksom vinet – 8 000 år gamla vinkärl har arkeologer grävt fram – är viktiga sockerbitar för att locka turister. Var beredd på att vistelsen sätter sina spår.

– En del av mitt hjärta kommer alltid att vara i Georgien, säger Mimmi Granat.

Mikael Nilsson/TT

Mer läsning

Annons