Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gamla ben på nya marker

/

Nischade resor hör tiden till. Det kan handla om golf eller träning, språk eller smide. En relativt ny företeelse är pensionärsvandring i Slovakien.

Annons

Det lilla landet med runt fem och en halv miljon invånare är EU-medlem sedan 1984. Att ta sig till Slovakien är aningen bökigt. Från våra breddgrader gör man bäst i att boka resor till Budapest eller Prag, för att sedan slussas vidare till huvudstaden Bratislava och resten av landet. Väl på plats är avstånden små och man färdas kors och tvärs närmast i ett nafs. Under en vecka kan man hinna med att besöka pittoreska byar, spännande världsarv, vinodlingar och kurorter samt såklart bergsvandra.

– Det finns jättemycket att se och upptäcka. Alla sinnen får sitt, säger Anneli Wiklund, vandringsledare med Slovakien som en av sina specialiteter.

När hon besökte landet för första gången för några år sedan överraskades hon av gästfriheten i det för svenskar nya turistlandet. Den varma stämningen förstärktes speciellt under ett folkmusikmöte, då gruppen hon ledde bjöds in till att se på traditionell dans.

– Man ser att världen inte är så stor, kommenterar Wiklund den universella tillställningen.

Fokus på resorna hon ansvarar för är vandring. Platserna är framför allt Höga och Låga Tatrabergen. Beroende på gruppens styrka och kvalifikationer väljer hon att gå i enkla eller avancerade dalgångar. På seniorvandringar planerar hon rutterna extra. Vissa deltagare har kanske problem med balansen, andra känner av lite yrsel, någon har ont i ett knä. Då ska man undvika glaciärer och leder som vid branta stup. Alltför hårda upp- och utförsbackar kan man avverka med lift eller linbana. Vad alla behöver är en bra grundkondition.

– Det är bra att träna lite innan avfärd för att komma i form. Man får ut mycket mer av resan om man inte behöver pusta så mycket.

Den gamla gruvstaden Banská Štiavnica i mellersta delen av landet är ett resmål hon talar väl om. De underjordiska gångarna, några av dem 500 år gamla, mellan stad och gruvor har etsat sig fast. Hon betonar att den totala reseupplevelsen är viktig. Man ska inte bara sitta i en buss. Man ska ha tid att stanna och fika, fotografera och ta in i de nya intrycken och främmande miljöerna. Mitt bland alla ansträngningar ska man samtidigt njuta och ...

– ...se till att bo bra och äta gott, säger hon.

Anneli Wiklund minns särskilt en surkålspaj som bara finns bara i den i norr belägna bergsbyn Vlkolínec, en plats där i stort sett ingenting har förändrats på två sekler. Det traditionella köket är värt att testa. Hon har fått smak för fårosten bryndza och även gnocchin med samma ost. Som grädde på moset ska man avrunda med något riktigt avkopplande.

– I resan ska det gärna ingå något slags spa för kropp och själ, tipsar hon.

Mikael Nilsson/TT

Mer läsning

Annons