Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Resan mot framtiden

I reportageserien Resan mot framtiden fångar vi tankar och känslor inför studentdagen i juni. Följ med reporten Anna Ryttlinger och hennes kompisar Klara Westling, Hanna Nordin och Carl Danielsson under de sista månaderna av den långa resan genom skolans korridorer och klassrum. Kliv ombord på studenttåget och häng med på resan mot framtiden!

Annons

Nedräkningen har börjat. Det är drygt fem månader kvar, tills den stora dagen, då jag och många fler får prova våra vingar efter tolv långa år i skolbänken.
Vår resa mot framtiden har påbörjats med skräckblandad förtjusning.
För tio år sedan var jag långt ifrån den vuxna medborgare jag är i dag. Jag var en tandlös glasögonorm och en ganska liten sådan. Men jag levde i tron om att jag var stor, det var på dagis som man var liten. Jag var ju hela åtta år och gick i andra klass, mycket större än så kunde man ju inte bli. Det var i alla fall vad jag trodde då. Men i samband med att centimeterna sköt iväg, växte också min förståelse för att jag var långt ifrån vuxen.
Nu däremot är jag vuxen och snart är min tid på Bromangymnasiet slut, precis som för många andra.
Klara Westling, Helena Nordin och Carl Danielsson går media och kommunikation på Broman. Tillsammans ser vi tillbaka på den tid som varit.

Vilka var ni på mellanstadiet?
– Jag var den tysta och den blyga. Jag var nog nästintill mesig, säger Klara och skrattar.
– Jag var helt klart klassens clown men fick ändå inte riktigt vara med i det ”coola” gänget, säger Carl men tillägger att han senare fick vara med i gänget, även om de flesta fortfarande drev med honom för att han var så liten och kort.
– Jag var nog precis som Klara, ganska tyst och tillbakadragen, säger Helena.

Vilka är ni i dag?
– Jag har släppt tystnaden och blygheten och nu gråter jag inte längre när mamma och pappa lämnar av mig vid skolan, avslöjar Klara. Jag har lyckats fått bort den mesiga sidan.
– Jag har också släppt tystanden och är mycket mer självsäker och social, säger Helena.
– Ja, jag är ju inte lika kort längre, skrattar Carl. Sen så är jag nog inte lika mycket klassens clown längre, det blev för hysteriskt efter ett tag.

Drömjobben? Är det fortfarande hårfrisörskor, sångerska, uppfinnare och riddare?
– Uppfinnare och riddare är inte aktuellt längre, nu vill jag bara bli snuskigt rik, konstaterar Carl.
– Jag skulle starta egen frisörsalong hemma hos mig, men det är nedlagt. Att bli sångerska var ju också en av mina drömmar och är väl fortfarande. Jag tycker det är huvudsaken att jobba med något som man tycker är roligt, pengarna har ingen betydelse för mig, berättar Helena.

Vad är planen efter studenten?
– Jag ska jobba och resa. Under tiden kommer jag förhoppningsvis på vad jag vill plugga till och vart jag vill plugga, säger Helena.
– Jag ska inte plugga vidare direkt, det vore alldeles för jobbigt. Jag ska åka till USA och åka skidor och samtidigt förbättra min engelska, säger Carl.
Klara har lite andra planer.
– Alla vill resa efter studenten men jag funderar på att kombinera resa med studier.

Vad har ni för känslor inför den kommande studenten?
– Jätteskönt, svarar Carl snabbt men tillägger att det samtidigt blir lite vemodigt och jobbigt att sakna de fasta rutinerna.
– Som att kliva upp på morgonen. Jag tappar så lätt dygnsrytmen, efter ett långt lov är jag typ helt förstörd.
– Ja, det känns lite annorlunda att man snart ska skapa sina egna rutiner, tillägger Klara.
– Det känns jätteroligt att ta studenten, men jobbigt att man kommer tappa kontakten med så många. Det är en skräckblandad förtjusning, förklarar Helena.

Nu är det bara att börja ladda inför de sista skoluppgifterna och proven, för snart är vi fria.
Tiden är snart inne för oss att skapa våra alldeles egna rutiner och bege oss ut i Världen.
Snart är den här, så hoppa på tåget, med destination Framtiden.