Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Res – men glöm inte att ställa frågor!

Annons

Nu ska flera Bollnäspolitiker och tjänstemän resa till diktaturen Kina igen. Denna gång tillsammans med en delegation från Mellansvenska handelskammaren med landshövdingen i spetsen.

Det finns ingen anledning att kräva stopp för utbyte med Kina. Handelsutbyte - och inte minst den berömda ping-pong-diplomatin - har öppnat många dörrar och har sannolikt mjukat upp den gamla kommunistdiktaturens politik.

En politik som dock ännu präglas av förakt för mänskliga rättigheter, tortyr, statliga övergrepp, barnarbete, tvångsförflyttningar, dödsstraff och censur.

Därför är det viktigt att de svenska företag som verkar i Kina har en stark integritet och följer de etiska koder som gäller i vår tradition.

Naturligtvis är det också viktigt att vi har ett utvecklat politiskt och kulturellt utbyte. Men det är knappast en kommunal angelägenhet.

I flera kommuner har entusiastiska kommunpolitiker följt företagsledarna i spåren till Kina.

I exempelvis grannkommunen Söderhamn försökte flera delegationer politiker jämna vägen för ett handelsutbyte och för någon form av ett mer folkligt utbyte på 90-talet.

Söderhamn utvecklade till och med ett vänortsutbyte i Kina, som så småningom dog ut när man upptäckte att det är så gott som omöjligt att ha ett folkligt utbyte med en diktatur på nära tusen mils avstånd.

Företagande, handel, idrott och kultur kan i bästa fall öppna attityder och driva på någon form av demokratiseringsprocess.

Men det går mycket väl att skapa kulturellt utbyte utan att först skicka en hel delegation politiker. Det har inte minst pingisen i Söderhamn och Viksjöforsbaletten visat.

Och de flesta företag har etablerat sig utan en enda politikermedverkan!

Om det behövs en ledande politiker och landshövding för att öppna dörrar för handelsutbyte med Bollnäsregionen kan det väl vara rimligt att ett kommunalråd åker.

Men det är inte rimligt att skicka iväg flera politiker och tjänstemän.

Det är närmast stötande att satsa skattepengar på att utveckla en ny form av utbyte med en avlägsen diktaturregim, samtidigt som kommunen lägger stora besparingskrav på exempelvis omsorgen om barn och unga!

Därför var det rakryggat av chefen för barn- och utbildningsförvaltningen, Maj-Britt Karlsson, och chefen för lärande och arbete, Jonny Engström, att tacka nej. Trots att kommunledningen uppmanade dem att åka.

Att landshövdingen finns med tycker kommunalrådet Olle Nilsson Sträng (S) ger tyngd åt besöket eftersom gruppen då också får träffa guvernören i Shandongprovinsen.

Det är bra. Då får ju delegationen också möjlighet att ställa några viktiga frågor till guvernören.

Här är några frågor som vi förväntar oss att Olle Nilsson Sträng tar med sig och ställer till kollegorna i Kina:

- Hur länge till tänker Kina avrätta mångdubbelt fler än alla andra länder tillsammans? Enligt vissa källor som Amnesty uppger avrättas runt 10000 personer per år.

- När tänker Kina avskaffa dödstraffet och upphöra med att fängsla människor utan rättegångar?

- I Wangcun i Shandongprovinsen, dit Bollnäspolitikerna ska, sitter runt 2000 Falun Gong-utövare olagligen inspärrade och utsätts dagligen för grym tortyr och hjärntvätt. I Shandongprovinsen finns för övrigt två stora hjärntvättcentra. När tänker de kinesiska myndigheterna upphöra med tortyr och hjärntvätt av sina medborgare?

- Varför skickades tusentals människor iväg på så kallade omskolningsläger inför OS i Peking förra året?

- Varför censurerar kinesiska myndigheter medborgarnas datorer, från vissa platser på webben som exempelvis Twitter och Hotmail?

- Varför kastas människor som kräver yttrandefrihet, organisationsfrihet och religionsfrihet i fängelse?

Man kan inte kräva att företagare, näringsliv eller idrottare ska driva dessa frågor. Men man kan och ska kräva det av de förtroendevalda politikerna.

Om politikerna kommer hem från Kina med svar på ovanstående frågor gör de ett jättebra jobb. Då är deras resa mer än motiverad.

Men en sådan utdelning är knappast trolig.

Det minsta man kan begära är ändå att de åtminstone ställer frågorna.

Om de kommer hem utan att ha ställt någon kritisk fråga till diktaturens lakejer, visar de på en pinsam flathet och ett förbluffande förakt för solidaritet och mänskliga rättigheter.