Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

REPLIK: Syftet var att uppmärksamma gården Jon Pers

Maj-Britt Andersson svarar på en replik från Anders Assis, museichef Ljusdalsbygdens museum, där han bland annat menar att Andersson torgför putslustigheter på andras bekostnad.

Replik på Anderssons insändare: Vad är syftet med insändaren? Det kan knappast vara att rädda gården ...

Syftet med min insändare den 11 augusti var att rikta uppmärksamhet på gården Jon Pers i Nore, Ljusdal, en av Hälsinglands kulturhistoriskt mest intressanta och bevarandevärda gårdar men som är i stort behov av skyddsföreskrifter, vård och underhåll.

Byggnadskulturen i Ljusdal hör till landets främsta från det förindustriella allmogesamhället. Ändock blir miljöer som denna allt mer sällsynta. Världsarvet Hälsingegårdar består av sju storbondgårdar, medan gårdar som Jon Pers förbises i det narrativ som skapats om gårdarna.

På 1800-talet var de flesta hälsingar obesuttna, drev småbruk och mindre gårdar, som Jon Pers. Insändaren reste frågan om en byggnadsförklaring för Jon Pers. Gensvaret var positivt, utom från Ljusdalsbygdens museum, som i sin replik försökte avleda ärendet genom att lansera sig som auktoritet inom hälsingegårdsforskningen efter att ha deltagit i ett projekt som ett universitet bedrivit om gårdarna.

Det är brukligt att lärosäten i projekt som detta använder sig av hembygdsmuseer. I museichefens bidrag, som jag skärskådar i andra sammanhang (bland annat Rig), finns det inget fog för de självförhärligande tongångar med vilka han försöker överrösta Jon Pers skriande behov av en statlig byggnadsminnesförklaring.

Maj-Britt Andersson

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel