Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

REPLIK på ledare: Vi behöver samsas och störa vargen!

När varg ger sig på tamdjur och söker föda närmare bebyggelse – tacka för att invånare blir skrämda av okunniga politikers oförmåga. Rädslan finns i att inte bli lyssnad på, inte bli sedd, skriver Kelvin Ekeland i en replik på Lilian Sjölunds ledarkrönika.

Annons

Lilian Sjölund skriver 10 februari i en ledarkrönika med rubriken ”Skrämsel och känslor” men det är svårt att tyda avsikten. Hon rekommenderar mig att replikera på denna plats. Jag tackar!

Stundom verkar hon vilja moderera en debatt styrd av överdrifter och påhitt. Förmågan verkar svikta. Affekt gör att hon inför orden ”ett ondskefullt beslut” i debatten. Låt det stå för ”okunnigt”. När varg ger sig på tamdjur och söker föda närmare bebyggelse – tacka för att invånare blir skrämda av okunniga politikers oförmåga. Rädslan finns i att inte bli lyssnad på, inte bli sedd.

Så här skrev ordföranden för Förbundet Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk i en krönika i Dala Demokraten 2003 då han var riksdagsman: ”Gör landsbygden till en 'byråkratisk frizon' och släpp fram entreprenörskapet. Låt människor växa, ta ansvar och även besluta. Dalfolket själva utgör viktigaste resursen för länets utveckling.” Kenneth Johanssons uttalande (han har varit landshövding i Värmland också) gäller naturligtvis också Hälsingland och övriga vargdrabbade områden med utmarksbruk och krav på fritt skogsbete.

Jag har varit aktiv i Gävleborgs fäbodförening, GFF, och hade för tolv år sedan kontakt med Nordulvs dåvarande ordförande Irene Gutekull. Vi hade en konstruktiv dialog som byggde på samarbete vilket refererades till på helahälsingland.se och i HT 20 januari. Sjölund behöver känna till detta. Nordulv tänkte sig att tillsammans med GFF och Folkaktionen ny rovdjurspolitik hålla rovdjur borta från betesmarker. Tanken var att finnas vid fäbodar före buföring. Vargen testar. Hundarna ockuperar betesmarken. Stötning blir det bara fråga om när rovdjuren vill ta sig in på "vårt tamdjursrevir". Vi tar över och gör det otrevligt för rovdjuren. Kalla det en ”anpassande och snäll skyddsjakt”.

Min kontakt med Irene Gutekull bröts. Ambitionen kan ha knäckt henne. Men hon och Nordulv och problemen finns kvar. Och GFF och övriga fäbodbrukare har ansvar för lantrasdjur som är oerhört mer hotade än stora rovdjur (Sverige har t ex cirka 140 fjällnära kreatur varav 50 finns i grupper med mindre än 6 kor) och dessutom betesarter som bara kan bestå i en biotop med tamdjur på utmarksbete. Vår mest hotade naturbetesmark (se Frida Demervalls ledare).

Vi behöver samsas och störa vargen – det räddar skogsbetesekosystemens liv där vi själva behövs. Vem tar initiativ? Vi bör kanske notera att den statistiska period på två sekel, som Lilian Sjölund refererar till (sedan senaste dödsfall i Sverige) har vargens numerär varit låg i landet. Vargen ansågs 1980 som utdöd i Skandinavien. Men visst kan vargar döda människor. Det finns flera fall, bland annat från Ryssland. Och 2005 blev 22-årige studenten Joel Carnegie dödad av varg i Kanada-provinsen Saskatchewan.

Kelvin Ekeland, författare och etnoekolog

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel