Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Vem vill rösta på ett parti som tycks sakna egen politik?

Annons

De senaste veckorna har det kommit mängder av nyheter från S-MP-regeringens budgetproposition för nästa år. Det har handlat om avskaffad värnskatt, höjt investeringsstöd för solceller, satsning på fler lärarassistenter, karriärtjänster för sjuksköterskor, nattåg till Jämtland, sänkt inkomstskatt i stödområde A och B och mycket, mycket annat.

Anmäl text- och faktafel

I alla dessa fall är det Centerpartiet och Liberalerna som drivit igenom förslagen. De fanns med i januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna och nu genomförs de av S-MP-regeringen.

Däremot tycks budgetpropositionen innehålla få socialdemokratiska förslag. Den sänkta skatten för pensionärer är ett av få sådana exempel.

Det här är en effekt av januariavtalet, där Stefan Löfven gjorde stora eftergifter till Centerpartiet och Liberalerna mot att han fick behålla statsministerposten. Nu genomförs dessa eftergifter, vilket gör att den budgetpropositionen som finansminister Magdalena Andersson presenterar på onsdagen ser ut att vara en C-L-budget mer än en S-MP-budget.

Januariavtalet innebär ett samarbete om statsbudgeten. Eftersom budgeten påverkar de flesta politikområden är detta samarbete väldigt omfattande.

Här borde Socialdemokraterna ha större möjlighet att få genomslag för sin egen politik.

Flera områden nämns till exempel knappt i januariavtalet, till exempel rättsväsendet och försvaret. Här borde Socialdemokraterna ha större möjlighet att få genomslag för sin egen politik.

När det gäller gängkriminaliteten har dock S-MP-regeringen bjudit in de övriga partierna, förutom Sverigedemokraterna, till samtal. Tanken är att nå en bred överenskommelse. Det borde inte vara svårt, eftersom det finns en stor samsyn mellan partierna om att det behövs skarpa åtgärder för att få bukt med skjutningarna och gängvåldet.

Den frågan verkar nu vara löst.

När det gäller försvaret kom den så kallade försvarsberedningen överens om att det behövs en rejäl upprustning. Det har funnits en oenighet mellan regeringen och allianspartierna hur mycket denna upprustning får kosta, men den frågan verkar nu vara löst.

Även på energiområdet finns det en bred politisk överenskommelse. På migrationsområdet är tanken att en sådan bred uppgörelse skall nås i den utredning som just har börjat arbetat. Även på dessa områden är alltså möjligheterna små för Socialdemokraterna att profilera sig.

Stefan Löfven och Socialdemokraterna har satsat på samarbete över blockgränsen och på breda överenskommelser. Det är partiets taktik att lyckas behålla statsministerposten trots färre och färre röster.

Hittills har detta fungerat. Samtidigt har partiets utrymme för att driva den egna politiken i regeringsställning minskat drastiskt, vilket den nya budgetpropositionen är ett bra exempel på.

Varför skall de rösta på ett parti som inte verkar ha någon egen politik?

Många inbitna socialdemokrater lär vara nöjda ändå – partiet har ju makten. Men den interna kritiken mot att en S-styrd regering genomför så lite socialdemokratisk politik lär bli större och större ju längre mandatperioden går.

Dessutom lär Socialdemokraterna få svårt att locka nya väljare. Varför skall de rösta på ett parti som inte verkar ha någon egen politik?