Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Något måste göras för att minska jobbklyftan

Den svenska modellen fungerar inte för nyanlända och ungdomar med kort utbildning. Något måste göras för att inte dessa grupper skall fastna i arbetslöshet och utanförskap. Detta har Allianspartierna insett, medan S-MP-regeringen är pinsamt passiv.

Den svenska modellen har varit bra för Sverige. Att arbetsmarknadens parter har ansvaret för lönebildningen har skapat stabilitet och välstånd.

Men modellen är inte perfekt. Fackets ambition att ständigt höja lägstalönerna har gjort att ungdomar, främst dem utan fullständig gymnasieutbildning, har fått allt svårare att få sitt första jobb. Samma gäller nyanlända.

Det här syns tydligt i de senaste siffrorna från Arbetsförmedlingen. Bland dem födda i Sverige är arbetslösheten 3,9 procent. Bland dem födda utanför Sverige är siffran 21,8 procent.

Det här är en orimligt stor skillnad. Den lär bli ännu större när fler av dem som sökte asyl i Sverige hösten 2015 får uppehållstillstånd.

Den här klyftan måste minska. Det är en av de viktigaste frågorna för svenska politiker just nu.

Därför är det så förvånande att S-MP-regeringen är så passiv. Man hävdar att problemet skall lösas genom att de nyanlända skall få "utbildning". Hittills har detta dock inte fungerat speciellt bra. Av de flyktingar som kom till Sverige 2010 hade bara knappt 40 procent någon form av jobb att gå till fem år senare. Och om "utbildning" inte fungerade för flyktingarna 2010, hur skall detta då fungera för de många fler flyktingar som kommit till Sverige sedan dess? Och finns de pengar utbildningen kostar? Finns lärarna? Finns intresset bland dem som skall utbildas?

Något måste alltså göras för att finslipa den svenska modellen. Och hittills har inte arbetsmarknadens parter kommit med någon lösning.

Det är i det perspektivet man skall se det förslag Allianspartierna presenterade i tisdags: "inträdesjobb". Detta är ett hopkok av de förslag som partierna tidigare presenterat under olika namn och utformning, till exempel "startjobb", "ingångsjobb" och "introduktionsanställningar". Förslaget innebär att ungdomar utan fullständig gymnasieutbildning och nyanlända i maximalt tre år skall kunna anställas på ett jobb på 70 procent av rådande ingångslön. Dessutom slopas arbetsgivaravgiften.

Sådana här reformer ger sällan så många jobb som beräknat. Egentligen är det bara rut-avdraget och den sänkta restaurangmomsen som fungerat riktigt bra. Men Allianspartierna har i alla fall vettiga förslag, till skillnad mot S-MP-regeringen.

Trots det är kritiken mot Alliansens förslag mycket hård från Socialdemokraternas och fackens sida, bland annat kallas förslaget för lönedumpning. Denna hårda ton är troligen ett taktiskt sätt att mobilisera LO-grupperna mot Allianspartierna. I praktiken finns det nämligen stora likheter mellan Alliansens inträdesjobb och LO:s förslag om utbildningsjobb. S-MP-regeringens höjning av lärarlönerna visar att även Socialdemokraterna insett att den svenska modellen inte är helt perfekt för alla grupper.

Visst vore det bästa om arbetsgivare och fack lyckades komma överens om ett sätt att ge nyanlända och lågutbildade ungdomar en chans att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Men om de förhandlingar som pågår inte leder till något resultat, så kan de politiska partierna inte bara passivt se på och döma många i dessa grupper till decennier av arbetslöshet och utanförskap.