Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Klarar Nyamko Sabuni att både ena och förnya Liberalerna?

Annons

Liberalerna har haft stora problem med intern splittring det senaste året. Det började med januariavtalet, som stora delar av riksdagsgruppen och partiet ville säga nej till. Det fortsatte med EU-valet, där partiets EU-parlamentariker Cecilia Wikström först utsågs till toppkandidat, men sedan, till mångas förtret, helt ströks från valsedeln.

Anmäl text- och faktafel

Tanken var att försöka minska splittringen när partiet skulle välja en ny partiordförande efter Jan Björklund. Flera distrikt satsade på medlemsomröstningar för att minska risken för motsättningar och diskussion om toppstyrning.

Det blev precis tvärtom. Partiledningens favoritkandidat, Erik Ullenhag, vann inte den jordskredsseger som många hade trott. I stället vann Nyamko Sabuni de flesta medlemsomröstningar. Förutom usla opinionssiffror och oenighet om den politiska inriktningen fick nu också Liberalerna en uppslitande strid om partiordförandeskapet. Därtill fick man en hätsk debatt om formalia, till exempel om hur bundna ombuden till partiets landsmöte skulle vara till resultatet i medlemsomröstningarna.

Han gjorde därför helt rätt bedömning.

Allt detta har i och för sig skapat uppmärksamhet, men frågan är om det är något positivt i det svåra läge partiet befinner sig i.

Striden om partiledarposten tog dock slut på tisdagen, när Erik Ullenhag hoppade av som kandidat. Hans motiv var att han inte ville öka splittringen av partiet. Med stor säkerhet hade han ändå förlorat mot Nyamko Sabuni, som valberedningen i måndags föreslog som ny partiledare. Han gjorde därför helt rätt bedömning.

Många har därför inte röstat för Nyamko Sabuni, utan mot Erik Ullenhag.

En av Nyamko Sabunis viktigaste uppgifter som nyvald partiledare blir att ena detta sargade parti. Det blir inte lätt, eftersom hon samtidigt har krav på sig att förnya och förändra partiets politik.

Många av Liberalernas medlemmar verkar ha röstat på Nyamko Sabuni för att de vill ha förändring. De menar att väljarna har underkänt den linje Jan Björklund har stått för, och tror att Erik Ullenhag skulle ha fortsatt den linjen. Många har därför inte röstat för Nyamko Sabuni, utan mot Erik Ullenhag.

Det är lätt att förstå varför gräsrötterna inom Liberalerna inte trodde att han kunde lyfta partiet.

Nyamko Sabuni har utstrålning, men det är svårt att riktigt få grepp om vad hon egentligen står för, utom att hon är "modig" och "tydlig". Hon verkar kunna göra väldigt ogenomtänkta utspel, något som kan vara förödande för en partiledare.

Hon känns därför inte alls som den partiledare som Liberalerna behöver i dagsläget. Men det gäller i lika hög grad för Erik Ullenhag. Han verkar snäll, trevlig och kompetent, men tråkig och utan humor och utstrålning. Det är lätt att förstå varför gräsrötterna inom Liberalerna inte trodde att han kunde lyfta partiet.

Liberalerna skulle behöva en partiledare som har både kompetens, utstrålning och gott omdöme. Men någon sådan kandidat fanns inte, och därför väljs nu kandidaten med mest utstrålning: Nyamko Sabuni.

Det är en stor chansning. Det är bara att hoppas att chansningen går hem, och Nyamko Sabuni klarar av att både ena sitt splittrade parti och locka nya väljare att rösta på partiet. I annat fall pekar tyvärr allt på att Liberalerna inte kommer att finnas kvar i riksdagen efter nästa val.

Annons