Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Redovisa var pengarna kommer i från

/

Korruption är inom många länder ett stort problem inom det politiska systemet. Det finns emellertid ingenting som tyder på att det skulle vara ett problem i vårt land, utan vi förefaller tvärtom tämligen förskonade.
Trots detta har Sverige kritiserats hårt av Europarådets enhet mot korruption. Anledningen är de svenska reglerna för de politiska partiernas mottagande av ekonomiska bidrag. Eller egentligen avsaknaden av ordentliga sådana regler.

Annons

Sverige är ett av få länder i Europa där politiska partier kan ta emot ekonomiska bidrag utan att behöva uppge var de kommer ifrån.

Men trots att det har gått ungefär ett år sedan Europarådet levererade sin kritik har ingenting hänt. Och ingenting kommer heller att hända framöver. Det var i varje fall budskapet från justitieminister Beatrice Ask (M) i går när hon kommenterade frågan.

Dels menar hon att det inte är ett problem eftersom bidrag till partierna från privatpersoner är mycket små i Sverige. Och dels att det räcker med den frivilliga överenskommelsen mellan riksdagspartierna, där partierna redovisar hur stora och hur många bidrag som de får in. Dock utan att redovisa vem som är avsändare. Man menar nämligen att ett offentliggörande av vem bidragsgivarna är riskerar att hota valhemligheten.

Det sistnämnda är en riktig invändning mot Europarådets kritik. Man måste kunna vara sympatisör till ett politiskt parti utan att det avslöjas. Om man väljer att visa sin sympati genom att skänka pengar eller att vara medlem bör i detta avseende kvitta.

Men det måste samtidigt finnas en gräns för hur stort det här bidraget kan få vara innan det blir av sådan karaktär att det inte längre bara kan ses som en sympatiyttring. Utan då det kan bli frågan om att partiet hamnar i en beroendeställning till bidragsgivaren. Eller åtminstone kan misstänkas för detta. Att det helt enkelt finns en risk för att partiets representanter i de folkvalda församlingarna på olika sätt väljer att främja bidragsgivarens intressen.

Därför vore det rimligt att man införde en sådan gräns, som inte är alltför hög, för hur mycket pengar som man anonymt kan få skänka till ett parti.

Det är ju också så att alla bidragsgivare inte är privatpersoner. Det kan också röra sig om företag och olika typer av intresseorganisationer. Och de har som bekant inte någon rösträtt, utan använder sig av andra sätt för att försöka påverka. Därför är det befogat att deras ekonomiska bidrag till de politiska partierna, alldeles oavsett storlek, redovisas offentligt.

För de flesta av riksdagspartierna skulle det inte vara ett problem att införa den här typen av nya regleringar. Flera av dem ser det till och med som önskvärt. Medan motståndet framför allt går att finna hos Moderaterna och Socialdemokraterna. Vilket lätt kan förklaras av att det är dessa båda partier som erhåller den här typen av ekonomiskt bidrag. Moderaterna från privata bidragsgivare och Socialdemokraterna av olika närstående organisationer.

Ytterligare ett skäl till att det inte räcker med riksdagspartiernas frivilliga överenskommelse är att det även finns partier utanför riksdagen. Eftersom de inte har en lika stor offentlig finansiering av sin verksamhet får eventuella bidragsgivares ekonomiska bistånd större betydelse. Vilket därmed också kan påverka inflytandet över politiken.

Fram till att det eventuellt kommer nya regler på plats gör de partier som vill framstå som trovärdiga klokt i att tydligt redovisa de ekonomiska bidrag som de tar emot och gärna också varifrån pengarna kommer.

Mer läsning

Annons