Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Redo att sluta fred med kroppen?

/

Går in hos the Sartorialist, en av nätets härskare när det gäller mode, en av de som fotar människor på gatan och deras kläder och som inspirerar modeintresserade på samtliga kontinenter. Och där ligger den. Inlägget som handlar om bilden i det amerikanska magasinet Glamour på en 20-årig modell vid namn Lizzie Miller med mysig mage. En bild och ett reportage som ser ut att göra det senaste numret av Glamour till ett av de mest säljande genom tiderna.

Annons

På the Sartorialists blogg finns 518 kommentarer på ämnet ifråga i skrivandets stund.

En mage. En helt vanlig mage placerad på sidan 194 i ett magasin. Det är vad som givit upphov till all uppståndelse. Svältfödda på det naturliga och oretuscherade, förfärade över det naturliga och oretuscherade, förtjusta, äcklade, skälen till massrusningen efter Glamour är förunderliga. Eftersom den där magen går att se i vilket omklädningsrum som helst världen över. Eller i spegeln

Uppståndelsen kring Glamour-bilden är självklar i en samtid fullkomligt besatt av utseende. Vi är så vana vid det onaturliga att det naturliga blivit onaturligt. Skruvade och för många ouppnåeliga ideal och en ständig diet av manipulerade kroppar har gjort åldrande och underhudsfett till något som skall bekämpas. Trots att det förra är oundvikligt och det andra nödvändigt.

Inte ens den som är gravid eller precis fött ett barn undkommer. Idealen finns där och tar inte hänsyn till saker som barnafödande.

Det samtida förhållningssättet till kroppen är på många sätt fientligt. Vi tränar för utsidan istället för insidan och äter för att vara en size zero istället för att vara sunda. Inte alla. Men nog många för att det hela skall kunna klassas som ett samtidsproblem

Det är antagligen också bara därför underhudsfett på sidan 194 i Glamour kan bli en storsäljare. För att vi är så ovana vid att konfronteras med en helt vanlig kropp i modetidningar att den där valken på magen blir till något extraordinärt.

Tyvärr är det också därför vi inte kan förvänta oss en förändring. I alla fall kan vi inte vänta oss att modetidningarna kommer bistå oss med förändringen. Skälet är mycket enkelt; det går inte att slå försäljningsrekord med det naturliga om det blir ett naturligt inslag i vår mediediet. Det finns helt enkelt ekonomiska skäl till att låta den naturliga kroppen förbli något onaturligt.

Men modetidningarna är beroende av sina läsare. Utan läsare, inga annonsintäkter. Det går att använda sin konsumentmakt till att kräva förändring. Frågan är dock om vi är redo för förändringen. Vill vi se kläderna på någon vi kan identifiera oss med eller på någon vi kan sträva efter att försöka likna? Är vi redo att vifta med den vita flaggan och sluta fred med kroppen? Precis som den är?

Mer läsning

Annons