Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Red ut PJ:s anställning

Jag beundrar människorna i och runt omkring Glada Hudik-teatern, vad de åstadkommit och alla deras produktioner. Men som det heter, allt har två sidor.

Annons

Det som har varit ett hett diskussionsämne i nyheterna nu senaste tiden har varit om teaterledaren Pär Johansson. Han har varit en eldsjäl och gjort mycket för att få personer som förmodligen aldrig skulle ställa sig på en scen, att våga ta steget fram. Att våga visa ”att jag är jag och mig kan ingen ändra på. Han har mött motgångar i sitt arbete och det har inte varit lätt alla gånger, men efter granskningen från Uppdrag granskning, har han verkligen fått det hett runt omkring sig.

Vad jag inte kan förstå, är att kommunen kan tillåta att han är borta från sitt jobb så mycket som han är. Han som är en sådan tillgång för omsorgen och Hudiksvalls kommun. Han har dragit in stora summor tack vare succén Elvis, som vi köper biljetter för att se på scenen, de hänger med i ur och skur för att spela teater inför människor runt om i Sverige. Härligt säger jag. Att de orkar! De ska ha en eloge för att de är de människor som de är!

Det spelar ingen roll vad Pär tjänar. Det viktigaste är att allt går rätt till. Har han dubbelfakturerat? Visst, det är lätt åtgärdat. Han har nog kanske bara missat att han redan har skickat dessa. Men vad jag inte kan förstå, är att han har två jobb. Ett heltidsarbete, som har tagit honom dit han är i dag. Och så en så kallad ”bisyssla” som han lägger mycket energi på. Vore det inte bättre om Pär gjorde om sin nuvarande arbetslivssituation som sådan: Att han satsade helhjärtat på sin bisyssla, det vill säga det som han uppenbarligen prioriterar högre än sitt vanliga heltidsarbete och att han ger upp sitt heltidsarbete så att någon som kan utnyttja dessa 40-timmars arbetsveckor till att faktiskt vara där? Hur skulle det funka i praktiken? Jo, det skulle vara en trygghet för de utvecklingsstörda och fungera som en mentor, i stället för någon som hellre är i en annan del av Sverige och talar från ett inläst manuskript. Samtidigt skulle man komma undan problemet med egna attesteringar, handlingar i gränslandet.

Det som verkligen betyder någonting är att de utvecklingsstörda ska få den rätt de förtjänar. Det finns inga som är så underbara att arbeta med. Jag som inte har någonting med Glada Hudik-teatern att göra, förutom att jag är ett stort fan, vet inte vad som händer bakom scen. Jag bara hoppas att allt står rätt till när ridån går ned.

Insikt – utifrån

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel