Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätten att somna tillsammans

/

De hade varit gifta i mer än 60 år. Makarna delade ett liv tillsammans och hade lyckats hålla fast vid löften: att ta sig igenom livet ihop, att vara där för varandra. Men de fick inte längre bo i samma rum.

Annons

Förra året uppmärksammade tidningar och TV ett äldre par i Eskilstuna, som tvingades slåss för att dela säng. Liknande fall har rapporterats från Gällivare till Malmö. Över hela landet finns berättelser om makan som blivit för skröplig för att bo hemma – och maken som anses för frisk för att följa med till äldreboendet. Eller tvärtom.

Det är svårt att inte beröras. Det är svårt att inte bli arg när budget och byråkrati ställer sig i vägen för medmänsklighet. Alla med äldre föräldrar eller släktingar, förstår vilken känslomässig berg- och dalbana en sådan kamp innebär.

Förra året uppgav 44 av landets 290 kommuner att man hade parboendegaranti i sin äldrevård. Bakom den anonyma statistiken döljer sig ångesten. Så ser den svenska välfärden ut: inte ens en fjärdedel av kommunerna kan lova äldre makar att få avsluta sina liv under gemensamt tak.

Verkligheten är inte lika dyster. Med välvilja och värme kan ekonomiskt stressade kommuner sträcka ut handen. I Eskilstuna-fallet blev lösningen att maken sjukförklarades. Diagnosen kom som en skänk: sedan 2006 finns en paragraf i socialtjänstförordningen, vilken ger två sjuka makar rätten att kräva en plats på samma äldreboende.

Oklara regelverk kan rundas. Men att någon måste sjukförklaras, för att få bo med sin livskamrat, visar hur bristen på en parboendegaranti skapar olycklig slirighet i kommunerna. Framförallt när en välmående grannkommun erbjuder något, som den fattiga hemkommunen inte kan, blir situationen frustrerande. Och rätten att bo ihop sina allra sista dagar bör inte behandlas som de lokala reglerna för sophämtning.

Parboendegarantin kräver mer respekt och fler riktlinjer än så.

Därför är äldreminister Maria Larssons besked – att regeringen har tagit fram ett lagförslag, som gör det möjligt för äldre par att fortsätta leva tillsammans – bra. Kristdemokraterna och Folkpartiet har drivit frågan om parboendegaranti i flera år. Nu ser orden ut att förankras i verkligheten.

Lagändringen är tänkt att träda i kraft nästa sommar. Det ger tillräckligt med tid för att besvara farhågorna – för även om en lagstiftad parboendegaranti är välkommen, finns en rad frågetecken. Vad händer om den sjuka makan eller maken dör först?

Är det rimligt att en överlevande, frisk partner bor kvar i det gemensamma boendet? Och vem står i så fall för hyran?

Vården måste även jobba för att den friska hälften inte drabbas av hospitalisering. Här finns ett ansvar som behöver utredas: för den som är frisk, blir inte friskare av att bara umgås med en sjuk partner. Däremot får livet en värdigare avslutning när två äldre makar ges möjligheten att hålla varandra i handen.

Tills döden skiljer dem åt.

Lars Kriss

Liberala Nyhetsbyrån

Mer läsning

Annons