Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt seglivat trots allt

Språket är ingenting statiskt. Det utvecklas och förändras. Och det är vi språkanvändare som påverkar det. Frågan är bara i vilken riktning.

Annons

Glädjande nog är det rätt tåligt och slitstarkt. Trots svengelska och andra hot.

Eller som någon så träffande uttryckt det: "Med tanke på vad vårt språk utsätts för dagligen, måste man väl ändå beteckna det som seglivat."

Förra lördagskrönikan skrev jag helt utan prickar och ringar över å, ä och ö. Inspirerad av att det språkvårdande radioprogrammet Språket har mejladress spraket@sr.se.

Häromdagen meddelade det språkvårdande nätverket Språkförsvaret att man blir först i Sverige med att använda å, ä och ö i webbadressen. En händelse som ser ut som en tanke.

Det har visserligen varit möjligt att komma in på hemsidan med ett å i adressen tidigare också, men det beror på att Språkförsvaret, liksom de flesta kommuner, myndigheter och organisationer, haft dubbla webbadresser med en automatisk omkoppling. Men nu blir www.språkförsvaret.se den synliga huvudadressen.

Det borde öppna för fler att följa efter.

Många har dödförklarat bokstäverna å, ä och ö i takt med att Internet breder ut sig. Men det hotet är troligen lite överdrivet. I framtiden kommer det i stället att bli möjligt att använda å, ä och ö även i e-postadresserna. Även om det kan ta några år.

Efter min förra krönika fick jag ett tips av en läsare att läsa Språkförsvarets antologi Svenskan – ett språk att äga, älska och ärva. Vilket jag naturligtvis gjorde.

Det är en antologi som ser språket som vår största naturtillgång som måste vårdas. Annars hotas det av utplåning.

Att slå vakt om det svenska språket har ingenting med storsvenskhet att göra. Tvärt om ser antologin positivt på invandringen som har berikat landet med nya språk. Och stärkt behovet av den gemensamma svenskan.

"Språkens rikedom har samma bredd och komplexitet som blommornas och trädens. Inom varje mänskligt språk finns en hel tankevärld, ett universum av tanke och skapande kraft", skriver Jonathan Smith i antologin.

Han är engelsman, men varnar för hotet från engelskan som tar över allt fler domäner inom utbildning, forskning och nöje.

Men det är ingen ödesbestämd utveckling. Vi måste inte "globalisera oss" i betydelsen av att kommunicera på ungefärlig engelska för att klara oss.

Men vi måste vårda språket. Inte minst i skolan. Språket är en nyckel som kan öppna nya möjligheter. Och spränga gränser.

Eller som språkfilosofen Ludwig Wittgenstein uttryckte det: "Gränserna för mitt språk sätter gränserna för min värld."

Mer läsning

Annons