Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätt satsat ger mångdubbelt tillbaka

Annons

Sverige är på väg in i den värsta krisen sedan 1930-talet. Efter allt nyliberalt tal om globaliseringens välsignelse tvingas en hel värd inse att kapitalisternas vinstbegär lett till vägs ände. Nu står hoppet till regeringarna och politiken.

Frågan är om regeringen Reinfeldt inser vad som håller på att ske. Visserligen har man visat handlingskraft då det gäller att skapa förtroende för svenska banker och andra finansiella institutioner. Det är självfallet bra att regeringen talat klarspråk om den stötande bonuskultur som brett ut sig i direktörernas och kapitalägarnas salonger. Men var finns politiken för att stötta alla de människor som nu drabbas av krisen?

Vi ska ha god ordning i budgetpolitiken. Dessa ord återkommer som ett mantra då regeringsmedlemmarna möter oroliga väljare. I klartext säger man att vi inte har någon politik för att möta de påfrestningar som kommer att drabba hundratusentals svenska löntagare.

Sanningen är att alliansregeringen inte har god ordning i statens affärer. I år tvingas den svenska staten låna upp mycket stora belopp för att betala utgifterna. De stora ofinansierade skattesänkningarna som främst gynnat förmögna och höginkomsttagare har dränerat moder Sveas kassa.

Mångmiljardbelopp till dem som har det bäst. Det är sanningen bakom påståendet att vår budgetpolitik är expansiv. Men det ger inga nya jobb när de välbesuttna fastighetsägarna i de rikaste kommunerna får stora skattesänkningar. Däremot försvinner efterfrågan och jobb då vanliga arbetare och tjänstemän tvingas leva på allt för låg a-kasseersättning.

Regeringens egna ekonomer har pekat på att rätt satsade pengar ger mångdubbelt tillbaka. Varför tvekar Reinfeldt och Borg? Sannolikt därför att de av ideologiska skäl önskar att kommuner och landsting ska tvingas försämra sin service. När undersköterskor och förskollärare får sparken kallar borgerliga ideologer detta för att den tärande sektorn minskar.

Reinfeldt säger kategoriskt nej till att höja ersättningen från a-kassan. Trots att det står klart att tiotusentals familjer kommer att hamna i en omöjlig situation. Många kommer att tvingas sälja sina hus och lägenheter.

Mer pengar till kommuner och landsting innebär att de offentliganställda får behålla sina jobb. Mer pengar till a-kassan leder till att de som drabbas av arbetslöshet fortsatt har möjlighet att betala boendekostnader och livsförnödenheter.

Genom att satsa klokt kan regeringen se till att köpkraften hålls uppe. Då tryggas jobben i handel och andra servicenäringar. Skattesänkningarna till de rikaste ger inga nya jobb. Däremot ger bidrag till kommuner och landsting tillsammans med satsningar för att hjälpa alla som förlorar jobben mångdubbelt tillbaka.

Regeringen Reinfeldt har självfallet ansvar för att man likt strutsen gömmer huvudet i sanden inför de problem som den ekonomiska krisen skapar. Men oppositionen har också ett ansvar. Det duger inte att sitta i arbetsgrupper och diskutera hur den gemensamma politiken ska utformas. Nu krävs ett klart och tydligt alternativ. När får vi se Sahlin, Wetterstrand, Eriksson och Ohly gemensamt presentera en aktiv politik för arbete och trygghet?