Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rasism bakom stängda dörrar

/

Annons

Sverigedemokraterna har inga starkare fästen i den här regionen. Tvärt om har partiet haft stora problem att fylla sina platser och har inte påverkat den lokala politiken det minsta.

I Bollnäs har partiet bytt ledamot i fullmäktige under mandatperioden, i Nordanstig står partiets plats tom för att bara ta ett par exempel.

Och i Ovanåker, Hudiksvall och Ljusdal finns över huvud taget ingen ledamot för SD i kommunfullmäktige.

I Söderhamn sitter två Sverigedemokrater, som i likhet med partikamraten i Bollnäs inte profilerat sig mer än att markera mot flyktingmottagning då den aktualiserats.

Sverigedemokraterna har under flera år förknippats med rasism och invandrarfientlighet. Men under partiledaren Jimmie Åkessons ledning har partiet alltmer försökt framstå som ett vanligt svenskt parti som är invandrarkritiskt men inte rasistiskt.

Men radioprogrammet Kaliber gav i söndags exempel på motsatsen. Med en dold mikrofon avslöjade programmet att många medlemmar, flera med förtroendeuppdrag, uttryckte sig öppet rasistiskt bakom stängda dörrar.

En SD-medlem säger att invandrare "är riktiga barbarer, de har det i ryggmärgen." En annan berättar på ett möte att sonen ville ta en somalisk kompis med sig hem. Men det fick han inte. Om sonen hade tagit hem somaliern hade nämligen pappan fått byta ut hela golvet, berättar mannen.

Det finns naturligtvis fundamentalister och tokstollar i varje parti. Vem minns inte valstugereportaget från 2002?

Men det uppseendeväckande här är att berättelserna kommer på partimöten och att ingen säger emot eller ens försöker protestera. Det verkar som om det finns en allmän acceptans på SD:s partimöten för liknande rasistiska utspel.

Partiledaren Jimmie Åkesson säger dock att partiet inte har någon tolerans alls mot liknande uttalanden.

Och på sin blogg skriver han: "Det är nödvändigt att hålla partiet fritt från tokstollar, bråkmakare och extremister."

Varför regerade då ingen av de närvarande partitopparna på vad deras partikamrater berättade?

Finns det trots allt en kultur där man inte reagerar mot rasistiska uttalanden? Är det så att medlemmarna är mer främlingsfientliga än vad partiledningen vill tillstå?

Uppenbarligen lever Sverigedemokraterna i spänningen mellan att vara ett rätt vanligt konservativt och invandrarkritiskt parti, och att vara ett rasistiskt extremt parti med sina rötter i "Bevara Sverige svenskt".

Visserligen har det korta håret och de grova kängorna bytts ut mot kostymer och välanpassat uppträdande bland de ledande partifunktionärerna.

Och partiet satsar hårt på att ta sig in både i kyrkofullmäktige, EU-parlamentet och riksdagen.

I kyrkan vill man slå vakt om den svenska kulturen och religionen som paradoxalt nog är en invandrad religion. I EU-parlamentet vill SD ta sig in trots att partiet vill att Sverige ska lämna EU. Och i riksdagen vill SD "återupprätta en gemensam svensk identitet", vad nu det är.

Uppenbarligen är i varje fall invandrarna ett hot mot denna identitet. I partiprogrammet står det nämligen "att en alltför stor invandring på ett allvarligt sätt har kommit att hota den svenska nationella identiteten i landet".

Om man upplever andra människor som ett hot kanske det inte är så konstigt att det finns rasistiska krafter i partiet som raljerar och driver med andra människor.

Att partiledaren kallar dem tokstollar gör inte problemet mindre så länge de accepteras i partiet.

 

 

 

 

 

Mer läsning

Annons