Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rasfixeringen kan leda till nya lagar

Pigmenten spelar roll om engagemanget är välkommet eller inte.

Annons

I dag lördag anordnar ABF Stockholm ett Antirasistiskt Forum. Ett av passen handlar om hur man gör antirasismen till en folkrörelse utan att förlora den politiska udden. Det låter ju intressant, och som något som kollegan Lilian Sjölund skrivit om: folkrörelsen finns redan. Vi säger redan nej.

Men vare sig Lilian eller jag är välkomna att delta i diskussionen. I inbjudan står det nämligen "Obs! Separatistisk programpunkt och därmed endast avsedd för rasifierade antirasister och feminister".

Det är väl egentligen inte så mycket att fundera på. Det finns många andra föreläsningar att gå på i stället. Om det inte vore ett sånt talande samtidsexempel. Om hen var ordet på allas läppar häromåret, har 2014 nya modeord i debatten slagit till med kraft. Rasifiering. Människor ska delas upp efter hudfärg och etnicitet, register baserat på ursprung bör upprättas. Debattören Alice Teodorescu skriver i en krönika att det i en debatt som direktsändes i Sveriges Radio kom rekommendationer om att åhörarna borde börja räkna personer som har utlandsklingande namn på arbetsplatserna. Teodorescu fortsätter: Nej, det är inte Sverigedemokraterna som vädrar morgonluft. Det är antirasisterna.

Under de senaste åren har begrepp som ras och vithet fått allt större utrymme i antirasismen. Ras?! Är det inte något ytterst gammelmodigt att sortera in människor i olika raser enligt rasbiologisk modell? Och vidare, som folkpartisten Adam Cwejman skriver i en debattartikel , vem är det förutom renodlade rasister som konstruerar mest ras i vår samtid?

Antirasisterna har antagit ett rasistiskt språkbruk. Och ett ytterst godtyckligt sådant.

För det handlar inte bara om pigment, det hade väl varit för enkelt. Det handlar om sammanhang, och olika tider och olika länder. Någon med mörk hårfärg men med medelklasstillhörighet kan anses som mer vit än någon med ljusare hudfärg men med arbetarklasstillhörighet. Ras konstrueras. Och till exempel hävdar nu vice ordföranden för Rädda Barnens ungdomsförbund, Jorge Londoño,  att vita anti-rasister borde släppa taget om den rörelse (den anti-rasistiska) som alltid varit till för rasifierade. Det uppstår alltså inte bara diskussioner om huruvida borgerliga människor är välkomna med sitt engagemang. Om vi återgår till det Antirasistiska Forumet i Stockholm så är temat hur rasism, fascism och högerpolitik hänger ihop. Upp till ABF att anordna, naturligtvis, men den kraftigt vänsterpolitiserade antirasismen stänger ute de som inte anser att kapitalism och liberalism är roten till fascism. Det blir inte mycket till folkrörelse då. Nu nästa steg: pigmenten spelar roll om engagemanget är välkommet eller inte.

Och eftersom det finns en koppling till att det också ska göras klassanalyser på rasen, kan lätt utlandsfödda som inte köper de strukturella förklaringsmodeller som erbjuds avskrivas som "husneger" och som personer som "spelar vita".

Men varför bry sig om vad några perifera personer gör på ABF Stockholm, och på nätet genom den seperatistiska rasifierade sajten Rummet?

Teodorescu är något på spåren när hon skriver:.. addera svensk ängslighet för att trampa någon på tårna, en strukturell förklaringsmodell som gör anspråk på sanningen och hela sanningen, och en grupp människor som ser karriärmöjligheter i representationsbesatthetens inferno och vi närmar oss en riktigt farlig situation där det färgbesatta tankegodset högst sannolikt kan komma att omsättas i reell politik.

Bli inte förvånade om vi snart får en diskussion om lagstadgad kvotering utifrån ras till exempel.