Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rädsla att trampa fel ger dåligt fotavtryck

/

I fredags satte Socialdemokraterna ned foten i frågan om vinst i välfärden. Men i rädslan av att trampa fel blev det heller inget tydligt fotavtryck.

Annons

"Vi vill inte förbjuda vinster i välfärden", slog partisekreteraren Carin Jämtin fast vid presskonferensen i fredags. Men samtidigt konstatera hon också att "Gemensamma resurser ska gå till välfärd, inte till vinstuttag".

Det senare påståendet kan utan vidare tolkas som att det inte ska finnas plats för vinst när det gäller kooperativ eller företag i välfärdssektorn.

Däremot öppnar det första uttalandet för vinster i välfärden. Men kommuner och landsting ska själva få bestämma vilka som ska få lägga anbud. Kommuner och landsting ska alltså kunna välja bort vinstdrivande företag och bara tillåta exempelvis kooperativ, ideella föreningar och stiftelser.

I praktiken är detta inte helt lätt. Med dagens lagstiftning går det inte att utestänga en anbudsgivare bara för att verksamheten ska generera vinst. Samtidigt betonade Carin Jämtin att Socialdemokraterna inte planerar att genomdriva en lagstiftning som ska gynna icke vinstdrivande verksamhetsformer.

Med andra ord kräver S-förslaget att ge kommuner och landsting rätten att besluta vilka anbudsgivare som ska komma ifråga, en lagändring som partiet inte är berett att föreslå. Frågan är då varför förslaget över huvud taget lanseras.

Det kommer också att uppstå en mängd besvärliga gränsdragningar och subjektiva bedömningar. Vad gör exempelvis en kommun om ett kooperativ som bedriver äldreomsorg eller barnomsorg väljer att höja delägarnas löner ordentligt i stället för att redovisa vinst?

Det enda parti som konsekvent vill förbjuda vinst i välfärdsföretag är Vänsterpartiet. Men inte ens Jonas Sjöstedt har något bra svar på frågan om vad man gör mer kooperativ som hellre höjer delägarnas löner än redovisar vinst.

Vinstdiskussionen har blivit särskilt het i spåren av Caremaskandalen och avslöjandena om att svenska riskkapital placerar skattepengar i skatteparadis genom en mängd märkliga transaktioner. Men att sätta stopp för detta är ingen kontroversiell fråga.

Det är alla partier överens om. Och finansminister Anders Borg har lovat förslag senast i sommar som täpper till möjligheten att oskattade vinster försvinner utomlands.

Den viktigaste frågan för vård, omsorg och skola är inte ägandeformen utan kvaliteten. Vårdskandaler har drabbat både offentliga och privata arbetsgivare. Och den skola som inte håller måttet kommer knappast att få några elever, vare sig den drivs av offentliga eller privata aktörer.

Men det finns avarter som måste bekämpas. Inte bara skatteflykten utan också vansinnet att tillståndet att driva en skola läggs ut på Blocket för försäljning.

Det fick utbildningsminister Jan Björklund att kräva att friskolestartare ska lova att driva sitt företag i tio år. Något panikartat kan tyckas. I synnerhet som det kommer från en liberal. Det borde räcka med att en ny ägare i ett välfärdsföretag ska tvingas genomgå samma prövning, som den som vill starta, för att få sitt tillstånd.

Vinster i välfärden är på väg att bli en huvudfråga. Som om välfärd utan vinst alltid håller hög kvalitet.

Det är dags att fokusera mer på innehållet, på kvaliteten, på vad man som skattebetalare får för pengarna. Och ställa tydligare regler och villkor för vad som gäller. Både vad gäller innehåll och öppenhet.

Att ersätta den luddiga diskussionen om vinster i välfärden, med en fördjupad diskussion om villkor och kvalitet, skulle innebära en bestående vinst för välfärden.

Mer läsning

Annons