Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Radio-Eriksson driver företag i garaget

Han har byggt polisens kommunikationsutrustning hemma i garaget. Jan-Erik Eriksson har inga planer på att gå i pension, sina 70 år till trots.

– Det är viktigt att man pysslar med något, säger han.

Annons

I morgon fyller Radio-Eriksson 70 år. Det finns viss substans bakom Jan-Erik Erikssons smeknamn. Sedan han var liten har han varit intresserad av elektronik och radio. Som elvaåring byggde han en snabbtelefon från hemmet på fjärde våningen ner till husets källare.

– Jag såg att man kunde dra en ledning i ventilationsrören, och ordnade en egen telefonlinje, säger Jan-Erik Eriksson.

I dag rymmer hans kontor många pärmar och utförda arbeten. I rummet intill tillverkar han kretskort. Stora arbeten har utförts i garaget, Rikspolisstyrelsen, Rikskrim och Säkerhetspolisen har köpt radioutrustning för 14 miljoner av Jan-Erik.

Hans pappa kom från Orbaden och Jan-Erik minns de somrar han tillbringade hos sin farmor.

– Jag hade härliga lov, jag fiskade och åkte båt.

Han gick åttaårig folkskola. Föräldrarna skilde sig och mamman gifte om sig 1960. Jan-Erik flyttade med henne till den nya mannen i Farsta.

– Mamma såg en annons om en treårig lärlingsutbildning på LM Ericsson i Stockholm. Jag tjänade 3,75 i timmen där, det tyckte jag var en dålig lön, säger Jan-Erik.

I stället började han arbeta som teletekniker på Televerket.

– Där var bättre betalt, men jag arbetade för snabbt vilket var ett problem för de äldre på arbetsplatsen. En kollega sa till mig att jag inte skulle vara så effektiv. Jag satt mycket i fikarummet efter det, säger Jan-Erik.

1963 flyttade de tillbaka till Skåne. Jan-Erik började jobba som servicechef på AB Snabbtelefons filial i Malmö, som efter sex år gick i konkurs.

– Min fru och jag hade en bebis och jag var sugen på att flytta norrut till farmors trakter. Jag övertalade en vän att följa med till Orbaden för att fiska, och frågade runt i Bollnäs efter arbete. Någon kom på att LM Ericsson i Söderhamn sökte folk och två timmar senare var jag anställd.

Eftersom Jan-Erik knäckte extra med att montera kommunikationsutrustning till åkerier var det lätt att ta steget till att starta eget. Men den egna firman innebar mycket arbete och tid borta från familjen. I början av 1982 var skilsmässan ett faktum. Dessutom gick företaget, och Jan-Erik själv, i konkurs.

– Det var tufft. Men så kom Tullverket och räddade mig, säger Jan-Erik.

Under fem månader arbetade Jan-Erik med att göra om basstationer i Norrland åt Tullverket. Jobben trillade in, och Jan-Erik har en teori om varför företaget har gått så bra.

– Under alla år som företagare har jag aldrig haft en reklamation. Det är därför jag haft så stora kunder.

Förutom till Tullverket har han utvecklat kommunikationssystem till Vägverket och polisen.

– Hälften av polisens mc-förare var hörselskadade på grund av de höga tonerna i larmen. Jag hade en lösning på det där flera år innan jag fick uppdraget, säger Jan-Erik.

Kvalité är viktigt för Jan-Erik, samt att kunna bistå med support till de han levererar radioutrustning till. Allt arbete har skett i hans verkstad som numera finns hemma på gården. Några planer på pension har Jan-Erik inte.

– Det är viktigt att ha något att pyssla med.

På somrarna gillar han att fiska och simma i Bocksjön, under vintrarna simmar han på Hällåsen. Eftersom han har diabetes försöker han hålla vikten under kontroll.

De främsta glädjeämnena är dottern och barnbarnet. Till 70-årsdagen kommer de upp för att fira Jan-Erik.

– Han är lite go', mitt barnbarn. Jag har gett honom en leksakstelefon som lär honom bokstäver och att räkna, säger Jan-Erik.