Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Profil i pension efter 40 år

Vid årsskiftet gick en av Ljusdals-Postens mest omtyckta profiler i pension. Under sina 40 år som sportjournalist har Leif Sundell en rik samling av erfarenheter och minnen att dela med sig av.

Annons

– Jag började skriva om sport för tidningen i början av 1970-talet. Då var det Hälsingekuriren som fanns här. Jag spelade fotboll i Ramsjö, vi spelade i division tre och jag satt ofta på reservbänken. Då fick jag i uppdrag av tidningen att skriva upp alla målskyttar och rapportera dem till en reporter. Men när jag läste tidningen dagen efter så blev jag så besviken – de skrev ju inte alls så som jag hade sagt! Så jag bestämde mig för att skriva själv i stället. Och det var inga problem för tidningens del, berättar Leif Sundell.

Genom åren har han ömsom varit fast anställd här i Ljusdal, ömsom frilansat för olika uppdragsgivare. Han har främst skrivit om vintersport, och fått uppleva flera klassiska händelser inom vintersporten. Mellan 1980 och 1990 arbetade han för A-pressen, som skickade ut honom på idrottsevenemang runt om i världen. Då lärde han bland andra känna Gerhard Taller, chefen för skidmärket Fischer.

– Genom honom fick jag raka spåret till intervjuer med de åkare som använde Fischer. Jag var på VM i Val de Fiemme 1991. När Vladimir Smirnov vann var hela världspressen uppradad och väntade på intervjuer. Han försvann in i en barack, och det var säkert 40 journalister som stod och väntade på honom. Jag gick fram till Gerhard och sade att "det här går inte, jag kan inte vänta". Då försvann han, och kom tillbaka efter fem minuter med Smirnov med sig. Jag fick en halvtimmes intervju helt ensam.

Annars vurmar Leif Sundell för den lokala idrotten, särskilt bandy. Han har alltid varit mån om att ge de lokala idrottarna utrymme i tidningen. En lokaltidnings uppdrag är att berätta om vad som händer lokalt, menar han. Och hans passion märks när han berättar om de olika milstolparna i bandyn i Ljusdal under åren.

– Ljusdal BK:s vinst i SM-finalen mot Villa BK 1975, det var stort! Och när de fick nytt kontrakt i elitserien i mars förra året, det var helt magiskt! Först hade de ju lyckats ta sig upp till elitserien året innan med mycket dramatik. Och så har jag bevakat varenda world cup från 1975 till 2008, det är inte så illa. Min käpphäst har varit att alltid ha en helt lokal förstasida på sporten.

Leif Sundell kan också vittna om stora förändringar i arbetsmetoder under åren.

– När jag började så skrev vi på skrivmaskin. Och så läste man upp sitt reportage över telefon, så var det någon i andra änden som skrev ned det. Sedan kom telefaxen, och sedan har det utvecklats stegvis hela tiden. Jag minns en gång när jag fick ett jobb i Funäsdalen åt Aftonbladet. Då åkte jag upp, gjorde reportaget och fotograferade, och åkte ned igen. När jag kom tillbaka till Ljusdal skulle tåget till Stockholm just avgå, så jag haffade lokföraren, gav honom materialet, och sade att Aftonbladet skulle komma och möta honom vid stationen. Hade det varit idag så skulle jag säkert ha skickat materialet redan från Funäs. En annan gång fick jag beställa en taxi till Söderhamn, och på frågan vart jag skulle åka svarade jag att "det är inte jag som ska åka, det är den här", och höll fram en filmrulle. Tänk vilken utveckling som har skett sedan dess!

Vad som kommer härnäst för Leif Sundell är ännu inte helt klart. Närmast ska han och hans hustru ut och resa, först till Thailand, och till hösten kanske till alperna.

– Jag har inte riktigt hunnit landa i att vara pensionär, inte hittat lugnet ännu. Jag går fortfarande mycket på bandymatcher. Jag får se när jag kommer hem från semestern vad som händer. Men jag har inte kastat bort pennan ännu!