Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pris och blås till minne av Hasselgård

/
  • Stipendiaten och trombonisten Kristoffer Siggstedt från Söderhamn fick i lördags ta emot årets Hasselgårdstipendium i Bollnäs. 10.000 kronor och kanske lite inspiration.
  • Johan Åström till vänster och årets Åke Hasselgårdstipendiat Kristoffer Siggstedt till höger. Två femtedelar av bandet Scrutinizer flätar ihop sina trombonstämmor i Peter Stormare-salen.

Åke Hasselgård hade allt som behövdes för att bli mytisk. En enkel men ursnygg yngling från Bollnäs som på 40-talet drömde om stjärnorna och nådde dem på rekordtid. Dåtidens superstars och symboler för den nya, moderna tiden var jazzidolerna i USA.

Annons

På olika vägar hamnade den naturbegåvade och enormt målmedvetna klarinettisten mitt i smeten med dessa stjärnor och bara året efter han kom till New York spelade han i Benny Goodmans band.

Samma år, hösten 1948, dog han i en bilolycka i Illinois. Tjugosex år ung och redan en del av myten om sig själv.

Varje år hyllas hans minne vid graven på Bollnäs kyrkogård och varje år delas ett uppmuntrande stipendium ut till hans ära. Så också i år.

Årets mottagare är Kristoffer Siggstedt, uppväxt i Söderhamn och på typiskt hälsingskt vis med bakgrund i SHOF, Hudik Big Band, GUBB och allt vad där finns. Numera med masterexamen från Kungliga Musikhögskolan bakom sig och med en massa andra orkestrar i sitt CV. Sveriges Radios Symfoniorkester, Kungliga Hovkapellet, Norrbotten Big Band med flera.

När prischecken och blommorna var mottagna bjöd Siggstedt på en timmes musik i Bollnäs Kulturhus Peter Stormare-sal med fyra av sina kompisar under bandnamnet Scrutinizer.

Ett band vars intentioner till en början är lite svåra att förstå. Enkla melodier med slagverk, marimba och bas i grunden och så två tromboner som liksom broderar ut och förhåller sig till en ram. En slags lågmäld och noga noterad jazz med lite fusion av allt möjligt.

Emellanåt lite för småplojigt för min smak. Det finns en risk för att de har det roligare på scenen en vad man har det i publiken. Men då och då lekfullt på ett avspänt sätt som bryter mot gamla jazznormer.

Och det är ju duktiga musiker, inte minst stipendiaten Kristoffer Siggstedt själv. Hans bastrombon och Johan Åströms tenortrombon levererar många fina stämmor och harmonier ihop med tung och skön bottenklang. Bäst alltså när musiken tas på allvar.

Efter omriggning klev Stockholm Swing Alla Stars upp på scenen. Åtta stilsäkra, sköna superproffs i svart som snabbspolar tillbaka tiden till en era då Django Reinhardt och Gene Krupa slog in takten och ingen kunde sitta still. Det kan man inte i Peter Stormare-salen heller. Dansgolvet fylls och Åke Hasselgård stampar åttondels-synkoper i sin himmel.

Anders Jansson

Annons