Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pressad att agera

/

Upprördheten över vårdbolaget Carema och missförhållanden som har rapporterats från företagets äldreboenden har inte avtagit i styrka.
Efter att ytterligare några fall har uppmärksammats har kritiken snarare ökat i styrka.
Därför var det inte direkt överraskande att regeringen i går meddelade att den kommer att vidta en del åtgärder för att komma till rätta med en del av det som nu har uppmärksammats.

Annons

Om regeringen inte hade agerat är risken nämligen stor att oppositionen lyckats sälja in budskapet att de skandaler som har uppmärksammats och den avancerade skatteplanering som riskkapitalbolagen använder sig av för att slussa ut vinster ur landet skattefritt skulle vara något som allianspartierna accepterade och var ett resultat av en borgerlig politik.

Det är hur som helst bra att regeringen agerar. En del av de föreslagna åtgärderna är riktigt bra. Andra känns något forcerade, och kanske inte de mest genomtänkta. Om det är tillräckligt återstår väl däremot att se. Och beror kanske på vilken utgångspunkt man har och vilket syfte som man vill nå.

Att regeringen ska försöka att täppa till de kryphål inom skattelagstiftningen som gör de möjligt för riskkapitalbolag att föra ut vinster – inom i det här fallet vården – utan att betala skatt är bra.

Men inte helt enkelt. För det går inte bara att bestämma att det ska gälla för företag inom vård, skola och omsorg. Utan det måste omfatta hela näringslivet.

Och även om sättet som riskkapitalbolagen agerar på i det här fallet så är riskkapitalbolag i grunden inte fel, utan något som behövs för att stimulera näringslivet. Fast att pengarna strömmar ut ur landet utan att först beskattas är däremot inte positivt, och därför är det bra om man lyckas att täppa till den luckan.

Fast om man lyckas så betyder det bara att eventuella vinster kommer att beskattas. Det är ingenting som per automatik rättat till eventuella brister av kvaliteten av verksamheten som företagen bedriver. Alldeles oavsett vilken bransch de agerar inom.

De missförhållanden och brister som det har rapporterats om den senaste tiden skulle mycket väl kunna ha uppstått i alla fall. Därför är det viktigt att det finns en välfungerande tillsyn och uppföljning i verksamheten. Oavsett om den bedrivs inom privat eller offentlig regi. Ett ansvar som när det gäller äldreomsorgen till väldigt stor del ligger på kommunerna, men även på Socialstyrelsen.

Äldreminister Maria Larsson meddelade i går att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att ta reda på om det finns några kvalitetsskillnader i vården beroende på om den bedrivs inom privat eller offentlig regi. Det kan väl vara intressant att få reda på. Men vad säger egentligen en sådan undersökning om det skulle förhålla sig så att kvaliteten på den offentligt drivna verksamheten inte är tillräckligt hög?

Det mest troliga svaret som Larsson får på sin fråga är att det inte kan påvisas någon större skillnad. Aftonbladets genomgång av den sammanställning som Socialstyrelsen redan har gjort av 1 851 äldreboenden över hela landet visar nämligen att bland de 20 sämsta äldreboenden var samtliga kommunala. Bland de 20 i topp fanns tre privata, resten kommunala.

När Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, presenterade sin undersökning av kvaliteten på privata och kommunala äldreboenden kom de fram till att det inte gick att urskilja vilka som var bäst. Även om debatten kring publikationen mest kom att handla om annat.

Larssons uppdragsbeställning förefaller därför mest vara ett sätt att stilla en upprörd allmänhet och servera medierna något som liknar åtgärder att skriva om.

Å andra sidan levererar oppositionen heller inte mycket av värde. Det är mest tomma floskler och försök till att svärta ner alliansen. Tråkigt, men fullt väntat. Men inte gör det äldreomsorgen bättre.

Mer läsning

Annons