Annons
Vidare till helahalsingland.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Prata mer om döden

Vi har för lite samtal kring allt vad som är runt döden. Det skulle vara naturligare att kunna ha en dialog, om det precis som man pratar om annat. Det har varit ett tabu i Sverige i många år.

Du sätter alltid ett fotspår i människors hjärtan.

Det var först 1957 som det blev tillåtet att sprida aska efter döda på andra ställen än kyrkogårdarnas minneslunder. Lagen säger att länsstyrelsen kan ge tillstånd att sprida aska i havet, större insjöar eller större strömmande vatten, eller i ödebygder.

Det blir fler och fler som ansöker om att få sprida sin aska.

Människan ska ju naturligtvis få bestämma hur hon eller han vill ha sin begravning.

Men finns det ingen tanke på anhöriga att kunna gå till en grav och på så sätt ”se” att någon ligger verkligen där. Att sprida askan tycker jag att man blir lite vilsen av.

Naturligtvis är en grav bättre att kunna gå till och på så sätt finns alltid den bortgångne i allas hjärtan. Kanske man borde på något sätt tänka på de efterlevande.

Vi har för lite samtal kring allt vad som är runt döden. Det skulle vara naturligare att kunna ha en dialog, om det precis som man pratar om annat. Det har varit ett tabu i Sverige i många år. Hur vi än ser det så sätter alla människor sitt fotspår i människors hjärtan. Vare sig vi vill eller inte.

”Fotspår i hjärtat sitter kvar ändå man har tagit av sig skorna”.

Bo Grapenskog

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel